Att vara världsförbättrare i all ödmjukhet

När hustru Flora och jag deltog i Skara stifts internationella dag på Flämslätt för några veckor sedan fick vi del av många goda tankar om vårt kristna uppdrag att värna de nedersta i varje sammanhang. Nu har vi rapporterat i vårt kyrkliga sammanhang, det vill säga Kyrkliga samfällighetens Internationella grupp här i Falköping om våra erfarenheter från Internationella dagen.

Vi hoppas att prästen mm. Rolf Pearson kan komma någon gång hit till Falköping och hålla en föreläsning om migrantarbetare liknande den han höll på Flämslätt. Eftersom han och hans fru bor i Jerusalem, så kräver det noggranna överväganden och lång framförhållning om det skall bli värt allt besvär. Vår kyrkoherde Jonas Hagström och våra diakoner med ansvar för internationellt engagemang och med ansvar för diakonala behov hos nykomna kommuninvånare från andra länder saknar makt att tvinga våra tusentals församlingsbor att lyssna och lära. Allt deltagande från församlingens medlemmar bygger på frivillighet, såväl att delta i de regelbundet återkommande gudstjänsterna, att åhöra gudstjänster av konsertkaraktär med ljuvlig adventsmusik som att delta i sådant som appellerar till vårt ansvar som kristna att värna om de nedersta i varje sammanhang . . .

***   *   ***

I eftermiddags fann jag ett mail från en gren av den judiska fredsrörelsen som kallar sig TIKKUN-ISRAEL-Openheartedness. Det var år sedan jag fick mail därifrån så det väckte min särskilda nyfikenhet. Här är länken till denna avsändare: http://groups.yahoo.com/group/TIKKUN-ISRAEL-Open-heartedness/

Där fann jag någon slags frågespalt för unga människor med en intresseväckande fråga och i mitt tycke ett relevant svar beträffande den judiska religionen som etniskt definierad men med en universell kallelse. Ni som har lite läsförståelse i engelska språket, gör ett försök!

Det kan vara värt besväret.

De som vill kan anföra att det finns komplikationer i det svar som ”Asker” har valt. Där sägs att de religiösa judarna skall vara ”ett folk av präster” (av mig tolkat som en förmedlande/försonande länk mellan Gud och alla människor på vår jord). Om man har denna förståelse av judisk gudshängivenhet lägger man ett tungt ansvar på sig själv och dem som vill ta sin judiska tro på allvar. Jag har en känsla av att min judiske rabbinkontakt i Jerusalem Arik Ascherman har en sådan övertygelse som ”Asker” förmedlar. Denna övertygelse få oss att se en orsak till den ringa tillslutningen av israeler som är lika hängivna MR-frågorna som rabbi Arik Ascherman. Något kan vi ivriga MR-förespråkare i kristenheten kanske lära i fråga om ödmjukhet när vi ser motståndet att följa den väg som rabbi Arik pekar ut för sina judiska trosförvanter. Gud ske lov finns det också många sekulariserade judar som likaså vill nå ut med budskapet om fred, mänskliga rättigheter och rättvisa för såväl palestinier som israeler.

Nils Andreasson

***   *   ***

Katie:

What is the difference between Tribal and Universal religions?

I'm working on an essay and I'm really stumped. I've tried googling but it hasn't been much help, any advice/examples would be awesome!
I know the 4 universal religions are Judaism, hinduism, Christianity, and Buddhism..
thanks :

Best Answer - Chosen by Asker

http://answers.yahoo.com/question/index;_ylt=AtI39azYSqV2XBlzx4wpJo8jzKIX;_ylv=3?qid=20111128181224AADesIh

Judaism is actually both -- "tribal" and "universal"
Tribal religions are those where belonging to the religion is based on tribe or nation -- Marduk is the god of Babylon and the protector of Babylon.

Read the practical, philosophic meaning of this in The Trojan War -- you have gods battling for their cities and their heroes.
So religion is only about morality only within the "favored group" -- but outside of the group it is just "my tribe" vs "your tribe" -- without any moral component.

-------------

The true "world" religion - Buddhism, Christianity, Islam does not have a tribe or nationality --
These religions claim to have one universal truth and demand that the whole world follow their religion. As Christianity expresses it "Jesus said 'you can only come to the father through me'"

Islam made the demand quite aggressively - making religious war from the very begging.
Christianity started out politely if somewhat snidely (Jesus said something like "if they don't listen, walk away and let them see the dust of your shoes") but once it became a political power about 300 years after Jesus, it too became quite aggressive.
Buddhism is the most polite of the three - but it too basically says that it is the only way to go.

-----------
Judaism is tribal in the sense that it believes that the specific laws of Judaism are meant only for the nation of Israel. But it is also universalist in that it believes that there is only One God and it believes that the purpose of the Jews following the Jewish laws is to be a "nation of priests" --

ie: Just as INSIDE one nation there are priests, and there are warriors, and there are peasants, etc. -- and interconnected tapestry of sub-societies working together for the one goal of the welfare of the tribe,
Judaism conceptualizes the whole world as one social entity with different sub-entities that have different roles -- with the Jewish nation having the role of "priest".

(Judaism can be sub-classed as "universalist / covenantal" -- ie: the Jewish worldview allows that different nations may have their own equaly valid covenants with God)
-

Source(s): Just one traditionally observant Jew's opinion

Förena tecken och under med fred och rättvisa

Förena tecken och under med fred och rättvisa

Det har pågått ett tankeutbyte mellan min gode vän Rolf Ericson och en annan bloggare vid namn Micael Grenholm. Dennes senaste inlägga hänvisade till hans egen blogg "Hela pingsten". Kanske skulle jag finna någonting värt att begrunda där? Slutklämmen i hans blogginlägg med rubriken ”Förena tecken och under med fred och rättvisa” fann jag så intressant att jag återger den här. Kanske kan den hjälpa kristna med förkärlek för karismatiska uttryck och högt värdesättande av berättelser om Jesu under att komma vidare i sin personliga utveckling som kristna.

Nils Andreasson

Micael Grenholms slutkläm:

Med alla dessa Bibliska och historiska exempel – och det finns många fler – är det underligt att inte fler karismatiker engagerar sig för fred och rättvisa och använder de gåvor de har fått till att hjälpa fattiga, nödlidande och krigsdrabbade människor. Det beror kanske på att man inte ser nådegåvorna som betjänande verktyg utan som en underhållande show. Man söker de mest spektakulära nådegåvorna utan att uppmärksamma att tjänande, givande åt de fattiga samt utövande av barmhärtighet också är nådegåvor enligt Rom 12:7-8.

Det som ovanstående Bibelställen också visar är att kristna som engagerar sig för fred och rättvisa måste be om tecken och under för att få bättre resultat. Att be om kraft från höjden (Luk 24:49) innebär mer än att få lite extra energi som av en osynlig vitaminkick. Ef 3:20 säger att Gud ”förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss”, och det skrevs av en man som uppväckte döda. I en värld där en miljard människor lever i extrem fattigdom, där 16 000 barn dör av hunger varje dag och där en miljard barn bor i länder med konflikt behövs inte bara extra energi – det behövs mirakler. Kyrkan behöver fler som Stefanus, diakonen som insattes att hjälpa de fattiga och administrera urförsamlingens egendomsgemenskap på grund av att han var fylld av den Helige Ande och vishet, som gjorde stora tecken och under och som älskade sina fiender in i döden (Apg 6-7). Tecken och under ska förenas med fred och rättvisa. Amen.

Micael Grenholms blogg:

http://helapingsten.wordpress.com/2011/10/17/forena-tecken-och-under-med-fred-och-rattvisa/

Religionsdialog då och nu

Min gode vän Rolf Ericson rekommenderar i sitt senaste inlägg i Ökenkällan http://rolferic.blogspot.com/ ”Folkkyrkan som fredsbyggare” en ledare i Kyrkans tidning skriven av Helle Klein. Hon skriver där om sin judiske farfar överrabbinen Gottlieb Klein och om sin egen ungdom i Kyrkans unga. Liksom Rolf sätter jag stort värde på Helle Kleins värdering av den banbrytande hållning som hennes farfar och Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop Nathan Söderblom hade till religionsdialogen under tidigt 1900-tal.

Överrabbinen Gottlieb Klein hade ett språkbruk som kanske är mindre vanligt bland judar i dag när han benämnde Gud som vår Fader i himmelen. Men viljan att föra religionsdialog för mänsklighetens bästa kvarstår bland såväl judar som kristna och muslimer och vinner med säkerhet fler hjärtan för varje dag. Låt oss hjälpas åt att uppmuntra varandra med kunskapen om sådana goda exempel!

Nils Andreasson

Brev från Hebron

De kristna fredsobservatörerna/fredsbyggarna CPT, Christian Peacemaker Teams i Hebron skriver i dag ett brev som berör mycket starkt genom sitt sakliga och balanserade framställningssätt fastän innehållet beskriver sådant som inte borde få hända någonstans. (Hebron kallas i arabiskt språkbruk Al Khalil och så gör man i CPT)

Nils Andreasson

Brev från Abrahams stad

Dagen började så bra. Vi gick ut för vår vanliga skolvakt vid checkpointarna. Solen lyste, himlen var blå. När vi närmade oss Abed, som städar gatorna, så stämde han upp med en aria, vilket han aldrig gjort förr. Vi förundrades över hans vackra röst och njöt av sången. Han är alltid glad, men idag överträffade han sig själv. När vi kom till moskén, var det slut med glädjen. En ny soldat hade tagit kommandot och stoppade de flesta för att kontrollera deras ID-kort. Mycket onödigt tycker vi, som känner igen de flesta, eftersom de går igenom checkpointen varje dag. Tre lärare fick vänta mer än 15 minuter på sin väg till skolan. Frustrationen sätter sig i magen och vi kan inget göra mot en välbeväpnad soldat. Vid den andra checkpointen fick plötsligt soldaten för sig att vi inte fick fotografera. Vilket är helt lagligt. Fred från Michigan Peace Team, som var på besök, beordrades att radera alla foton från sitt datakort. Han lyckades ta ut kortet och lämnade över det till en kollega.

Strax före åtta ringer telefonen. Ett hus håller på att rivas borta i Baqa’a Valley. Vi skyndade hem för att förbereda oss för resan till platsen för rivningen. En soldat försökte förhindra oss att fortsätta med bilen, men chauffören är van och lyckades passera. Naturligtvis förbjöd oss soldaterna att komma upp till platsen för att se det redan förstörda huset. Det dyrbara vattnet från cisternen forsade nerför gatan.

Där stod de, farfar med sina fyra sonsöner. Pappan var borta för att sälja vindruvor i Israel. Mamman och de fem döttrarna hade fått tak över huvudet av en släkting. Pojkarna ville berätta allt. Hur armén bankande på dörren strax efter sex på morgonen, de fick tio minuter på sig för att lämna huset innan rivningen började. Den mest språkföre grabben, på ca 10-11 år, var alldeles genomblöt. Soldaterna hade slagit honom, sa han, och vattnet sprutade upp när vattencisternen förstördes. Han var i tydlig chock. En stund senare försvann han ner till vingården och kom upp med en stor klase vindruvor till oss. Han till och med undrade om vi ville ha the. Den palestinska gästfriheten förnekar sig aldrig.

Flera internationella och journalister anslöt. Vi stod där och såg maktlösa hur stora Volvo lastbilar kom upp och fyllde över det som var kvar av hemmet och cisternen. Allt som vi äger, ligger nu under huset, sa grabben, jag har inga andra kläder än de här som jag har på mig. Tretton soldater vaktade så att grävskopan gjorde sitt jobb. En av dem filmade oss som var där. Tre armébilar stod längre upp på vägen och jag fick se en soldat gå upp till en av bilarna, ta ut en böneschal som han lade över axlarna och vaggande började be. Hela scenen var verkligen osmaklig. Hur kunde han? Bad han om förlåtelse?

Farfar satt tyst, med en palestinaschal omvirad runt huvudet, och såg på förödelsen. En släkting berättade att familjens hus revs för två år sedan. Nu hade man byggt upp ett nytt, mycket mindre hus. Naturligtvis utan byggnadstillstånd, eftersom det ytterst sällan ges till palestinier, samtidigt som de illegala bosättningarna växer som svampar.

Baqa’a Valley är en väldigt bördig dal, där de bästa vindruvorna växer och där tomater och andra grönsaker växer i mängd. Dalen delas av riksväg 60 och på motsatta sidan av familjens ägor ligger den illegala bosättningen Kiryat Arba, lite längre norrut bygger bosättningen Harsina för fullt, lika olagligt. Bosättarna försöker ideligen att trakassera boende i dalen för att kunna göra marken till sin egen.

Läsvärt i andras bloggar 2

Egon Berglund lyckas ofta hitta den för dagen mest relevanta informationen i den flod av information som berör vårt engagemang. Hans blogg ”Dessa mina minsta bröder” finner du via länken: http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/

Där finns sedan 18 november en reserapport skriven av den ekumeniske följeslagaren Jan-Otto Jansson som är pensionerad kriminalkommissarie från Stockholm. Egon berättar att Jan-Otto har sammanlagt10 års FN-tjänst på sin meritlista. Nu skall han vistas tre månader i Jerusalem just som ekumenisk följeslagare. Hans faktaspäckade rapport handlar om hur israeliska myndigheter med byråkratiska medel systematiskt tränger ut palestinier från deras hembygd i Östra Jerusalem.

Läs och begrunda!

Nils Andreasson

Guds Israel & kristen sionism

Efter att ha tagit del av en mycket intressant undervisning av Lennart G C Johansson på hans blogg Hälleberget om hans förståelse av begreppet Guds Israel som en beteckning på alla oss som bekänner sig till Jesus Kristus,  så har jag begrundat allt som förenar honom och mig som kristna. Denna begrundan ledde till att jag bidrog med en 16:e kommentar till hans blogg.  Lennarts blogg hjälper oss samtidigt att förstå hur vår teologi vägleder oss i synen på staten Israel. Det jag kan bidra med här är hur vi kan utveckla synen på andra religioner som Judendom och Islam. I mitt föregående inlägg här gav jag en länk till en stor artikel om kristen sionism skriven av Göran Gunner. Artikeln kan i stora delar uppfattas som inaktuell men där finns också värdefull information om hur den politiska lobby som styr USA:s politik gentemot Israel och Palestina utnyttjar människors religiösa längtan efter Guds rike för sina gudlösa och människofientliga syften i en politik där ”Harmageddon” är good business för vapenindustrin och vapenhandeln.  Du som vill läsa ett avsnitt av Göran Gunners långa text på nätet som närmare beskriver hur denna lobby tog sig ut i USA för några år sedan i fråga om organisationer och dominerande tänkesätt kan finna ett utdrag om fyra sidor här i högerspalten.

Nils Andreasson

Här är länken till Lennarts blogg:

http://halleberget.net/2011/11/01/guds-folk-och-israel

Kristen sionism granskad

En blogg som ofta lockar mig vidare till att söka ny kunskap är den regelbundet förnyade bloggen Dessa mina minsta bröder som har Egon Berglund i Piteå som upphovsman. Hans senaste inlägg rekommenderar en inte särskilt lättfunnen bok på engelska om den kristna sionismens uppkomst och ödesdigra teologiska villospår. Här är Egons senaste inlägg: http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2011/11/har-kyrkan-ersatt-israel.html

Via Egons blogg kunde jag läsa ett antal ”endorsements” dvs rekommendationer att förvärva Stephen Sizers bok i detta ämne. Rekommendationerna publiceras förstås som ett led i marknadsföringen av boken, vilket inte hindrar att deras omdömen har ett starkt informativt innehåll, särskilt för oss som redan har ifrågasatt kristen sionism i decennier utan att egentligen lyckas nå fram till dem som svalt denna villolära som vore den direkt hämtad från den kristna trons kärna.

Här är länken till rekommendationerna för den som komma ett steg närmare vår källa:

http://stephensizer.blogspot.com/2008/10/sixty-academics-endorse-christian.html  Länken är daterad 23 maj 2011

Bokens titel:

Christian Zionism : Road Map to Armageddon      

Nu drog jag mig till minnes att vi har en mycket sakkunnig svensk forskare som vet en hel del i detta ämne . Göran Gunner! Mycket riktigt efter en sökning på hans namn fann jag denna långa artikel som tycks kommentera en tidigare upplaga av just denna bok som rekommenderas av Egon och många med honom.
Länk:
http://www.google.com/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&frm=1&source=web&cd=2&ved=0CCcQFjAB&url=http%3A%2F%2Fwww.svenskakyrkan.se%2Fdefault.aspx%3Fid%3D583608&ei=xcW-Tur2N8j04QTy2Y21BA&usg=AFQjCNF6pRUWVZOIuHFIKLncwg_Ix09vzA&sig2=51-T7GTfYPQzC41nxBJRyg

Om jag lyckades med inklistringen så har du kära läsare en intressant svensk text i ämnet som är rimligt aktuell.

Nils Andreasson

Kritik av svenska UNESCO-rösten

Mina vänner i Judar för israeliskpalestinsk fred, JIPF, har sin egen hemsida och ger ut en liten skrift 4 - 5 gånger om året som några fler av deras kristna vänner än jag har valt att prenumerera på för 100 kronor om året. jag kan intyga att skriften är läsvärd.

Nu efter den bedrövliga svenka voteringen i UNESCO har JIPPF genom Jakob Lindberg funnit goda skäl att kritisera den svenska regeringens röst i UNESCO. Så här kan du läsa kritiken om du inte väljer att söka den i Svenska dagbladet.
Nils Andreasson

***   *    ***

Regeringen hycklar om Palestina

4 november  2011    BRÄNNPUNKT | MELLANÖSTERN

Det är hyckleri på hög nivå när den svenska regeringen hänvisar till formalia bakom beslutet att rösta nej till ett palestinskt medlemskap i Unesco. Risken är överhängande att det också blir ett prejudikat när det gäller Palestina och andra medlemskap, skriver Jakob Lindberg, judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF).

Vi svenska judar, engagerade i organisationen Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF), har med bestörtning tagit del av Sveriges ställningstagande i Unesco häromdagen. Sverige röstade då mot att Palestina skulle bli medlem av Unesco, FNs organisation för utbildning, vetenskap och kultur. Den stora majoriteten röstade för Palestina, ett antal länder avstod och bara en handfull, bland dem USA och Israel, röstade som Sverige.

Det var ett alldeles överraskande beslut som väckt stor förvåning världen över. Den svenska regeringen gick inte bara emot en överväldigande majoritet av jordens länder utan dessutom nästan alla EU-länder.

Ledande palestinska företrädare ger nu uttryck åt sin förundran och besvikelse.

Vad har hänt?

Regeringens officiella motivering handlar om formalia. Vår röstning, heter det i ett pressmeddelande från folkpartistiska utbildningsdepartementet, ”har att göra med (förslagets) tidpunkt, inte dess innehåll”. Vi har inga invändningar i sak, förtydligar en UD-tjänsteman i en tidningsintervju. Problemet är formellt.

Detta är hyckleri på hög nivå. Vad man menar i klartext är att säkerhetsrådet först måste ta ställning till om Palestina ska välkomnas som medlemsstat. Säger rådet ja, så kan Sverige tänka sig att släppa in Palestina också i till exempel Unesco. Så kan man lugnt säga eftersom man vet att säkerhetsrådet inte kommer att säga ja. Rådet kan inte säga ja – av det enkla skälet att USA har lovat att lägga in sitt veto.

Från palestinsk sida överväger man nu att väcka frågan om medlemskap också i en rad andra FN-organ. Då kan det bli många liknande omröstningar framöver, innan säkerhetsrådet tar ställning. Kan Sverige förmås att agera annorlunda vid de kommande voteringarna, utgå från vad man säger sig anse ”i sak” och förena sig med världsopinionen i övrigt?

Risken är överhängande att Unesco-omröstningen tvärtom blir normbildande. Beslutet, frampressat av Folkpartiet och Kristdemokraterna, har tagits av regeringens fyra partiledare. Det är rimligen tänkt att vara principiellt.

Men håller Sverige fast vid sin ståndpunkt att, nästan ensamt i EU, förena sig med Israel och USA mot Palestina, så är det inte bara en i sak obegriplig hållning. Det är ett svek mot Palestina men det drabbar också Israel. Tvåstatslösningen är Palestinas chans – och Israels. Netanyahu-regeringens politik undergräver systematiskt den utvägen. Vårt land ger nu i praktiken sitt stöd åt denna politik och motverkar försöken att nå en fredlig lösning av konflikten mellan Israel och Palestina. Det är en skam för Sverige.

JAKOB LINDBERG

judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF)