Ett brev från domprost Åke Bonnier

Detta personliga brev som jag fick 29 januari från domprost Åke Bonnier, en av kandidaterna i valet av ny biskop för Skara stift är kanske uppseendeväckande för en del av er som nu får chansen att läsa det. Den som vill får gärna länka till bloggen.

Måndag 20 februari

Faktiskt tror jag att Åke Bonniers brev är så klargörande att ytterligare kommentarer är överflödiga. Du som ändå vill veta bakgrunden kan läsa min Efterkommentar under brevet.

Nils Andreasson

**** * ****

Bäste Nils Arne, (Stockholm 2012-01-29)

Varmt tack för Dina goda ord nedan! Jo jag brinner för rätten för det judiska folket att fullt ut få leva i Sverige och jag står gärna upp mot antisemitism och främlingsfientlighet (inkluderande olika uttryck för islamofobi). Det är en del av min iver att stå upp för att det bara finns en Gud och det är Gud som med vårt kristna perspektiv visat sig som allra tydligast i Jesus Kristus.

Gällande det Heliga Landets politiska problematik menar jag att man måste göra skillnad på vissa saker:

I Israel bor det judar, kristna, muslimer, druser, icketroende m fl. Det judiska folket har rätt till ett land med trygga gränser som respekteras av alla. I Palestina bor muslimer, kristna, i någon mån judar (och då tänker jag inte på de orättfärdigt ockuperade områdena) och icketroende m fl. Palestinierna har rätt till ett eget land med trygga gränser som respekteras av alla. Jag blir djupt upprörd över israelisk behandling av palestinier, där svårigheter att komma till sjukhus, svårigheter att komma till arbete, svårigheter att komma till sina egna olivplantager orsakas av både den del av barriären som går på ockuperad mark liksom av nyckfull israelisk militär.

Igår anordnade Storkyrkans stödförening ett kyrkkaffe med Svenska Jerusalemsföreningen. Biskop Jan Olof Johansson predikade och en tidigare ekumenisk följeslagare talade om situationen med barriären. Kjell Jonasson som arbetar i det Heliga Landet talade om Jerusalemföreningens skola "Den gode herdens skola" i Betlehem där jag själv varit ett flertal gånger. Ett flertal gånger har jag också mött biskop MunibYounan och hört honom tala om både den situation som råder för palestinier i det Heliga Landet och särskilt för de kristna palestinierna där många ser sig tvingade att lämna landet - vilket i sig ses som ett stort bekymmer. De kristnas viktigaste land överges av de kristna familjerna. Det är sannerligen inte bra och kyrkornas röster måste höras på ett sådant sätt att rätten till land för både israeler och palestinier hävdas.

Det jag hävdar är alltså inte ett enda stort land som heter Israel, med ockuperad mark utan ett land som heter Israel med trygga gränser och ett land som heter Palestina med trygga gränser. Bägge länderna måste ha en fungerande infrastruktur, fungerande lagstiftning med fungerande polis etc, etc. Bägge länderna måste erkännas av FN.

Allt det ovan skrivna kan sammanfattas i begreppet "Tvåstatslösning".

Till allt detta kommer det som jag har hävdat och hävdar - rätten för judar att födas i Sverige som judar, få sin judiska identitet bekräftad på det sätt som gäller, få leva sitt judiska liv inom ramen för svensk lagstiftning. Och, åter igen, på hemmaplan måste rösten höjas mot främlingsfientlighet i alla dess former. När det gäller de kristna i det Heliga Landet måste våra kyrkor stå upp till stöd för dem inom ramen för en tvåstatslösning.

Bäste Nils Arne, hoppas jag varit tydlig nog och åter igen tack för Dina vänliga ord och Din undran. Återkom gärna om jag kan svara på fler frågor.

Med många goda hälsningar i kyrkans gemenskap!

Åke Bonnier, domprost

Stockholms domkyrkoförsamling

Box 2122

SE-103 13 Stockholm

blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/

Efterkommentar

Falköping, 20 februari 2012

I mitt förra inlägg berättade jag om den nybildade svenska stödföreningen Tent of Nations i Sverige och det palestinska centrets vedermödor. Där avslutade jag med att rekommendera läsning av domprost Åke Bonniers blogg. Han och jag hade en kontakt i slutet av januari som utföll mycket positivt och nu i mitten av februari fick jag bekräftat av honom att han ser med gillande på att jag publicerar hans brev om hur han ser på vad som krävs för en rättvis fred mellan israeler och palestinier. Åke Bonnier är särskilt intressant i detta sammanhang eftersom han bejakar sitt judiska ursprung fullt ut. Mera behöver inte sägas om detta. För egen del kan jag mycket väl tänka mig honom som vald till biskop i vårt stift, Skara stift. Men samtidigt måste jag tillstå att jag är ganska ovetande om de andra biskopskandidaternas meriter, kompetens och positiva hållning till palestinsk självständighet enligt folkrätten och FN-resolutioneerna.

Nils Andreasson