Kritik av svenska UNESCO-rösten

Mina vänner i Judar för israeliskpalestinsk fred, JIPF, har sin egen hemsida och ger ut en liten skrift 4 - 5 gånger om året som några fler av deras kristna vänner än jag har valt att prenumerera på för 100 kronor om året. jag kan intyga att skriften är läsvärd.

Nu efter den bedrövliga svenka voteringen i UNESCO har JIPPF genom Jakob Lindberg funnit goda skäl att kritisera den svenska regeringens röst i UNESCO. Så här kan du läsa kritiken om du inte väljer att söka den i Svenska dagbladet.
Nils Andreasson

***   *    ***

Regeringen hycklar om Palestina

4 november  2011    BRÄNNPUNKT | MELLANÖSTERN

Det är hyckleri på hög nivå när den svenska regeringen hänvisar till formalia bakom beslutet att rösta nej till ett palestinskt medlemskap i Unesco. Risken är överhängande att det också blir ett prejudikat när det gäller Palestina och andra medlemskap, skriver Jakob Lindberg, judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF).

Vi svenska judar, engagerade i organisationen Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF), har med bestörtning tagit del av Sveriges ställningstagande i Unesco häromdagen. Sverige röstade då mot att Palestina skulle bli medlem av Unesco, FNs organisation för utbildning, vetenskap och kultur. Den stora majoriteten röstade för Palestina, ett antal länder avstod och bara en handfull, bland dem USA och Israel, röstade som Sverige.

Det var ett alldeles överraskande beslut som väckt stor förvåning världen över. Den svenska regeringen gick inte bara emot en överväldigande majoritet av jordens länder utan dessutom nästan alla EU-länder.

Ledande palestinska företrädare ger nu uttryck åt sin förundran och besvikelse.

Vad har hänt?

Regeringens officiella motivering handlar om formalia. Vår röstning, heter det i ett pressmeddelande från folkpartistiska utbildningsdepartementet, ”har att göra med (förslagets) tidpunkt, inte dess innehåll”. Vi har inga invändningar i sak, förtydligar en UD-tjänsteman i en tidningsintervju. Problemet är formellt.

Detta är hyckleri på hög nivå. Vad man menar i klartext är att säkerhetsrådet först måste ta ställning till om Palestina ska välkomnas som medlemsstat. Säger rådet ja, så kan Sverige tänka sig att släppa in Palestina också i till exempel Unesco. Så kan man lugnt säga eftersom man vet att säkerhetsrådet inte kommer att säga ja. Rådet kan inte säga ja – av det enkla skälet att USA har lovat att lägga in sitt veto.

Från palestinsk sida överväger man nu att väcka frågan om medlemskap också i en rad andra FN-organ. Då kan det bli många liknande omröstningar framöver, innan säkerhetsrådet tar ställning. Kan Sverige förmås att agera annorlunda vid de kommande voteringarna, utgå från vad man säger sig anse ”i sak” och förena sig med världsopinionen i övrigt?

Risken är överhängande att Unesco-omröstningen tvärtom blir normbildande. Beslutet, frampressat av Folkpartiet och Kristdemokraterna, har tagits av regeringens fyra partiledare. Det är rimligen tänkt att vara principiellt.

Men håller Sverige fast vid sin ståndpunkt att, nästan ensamt i EU, förena sig med Israel och USA mot Palestina, så är det inte bara en i sak obegriplig hållning. Det är ett svek mot Palestina men det drabbar också Israel. Tvåstatslösningen är Palestinas chans – och Israels. Netanyahu-regeringens politik undergräver systematiskt den utvägen. Vårt land ger nu i praktiken sitt stöd åt denna politik och motverkar försöken att nå en fredlig lösning av konflikten mellan Israel och Palestina. Det är en skam för Sverige.

JAKOB LINDBERG

judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF)