Stig, en god granne i bloggosfären - del 2

För en vecka sedan lovade jag att erbjuda mina svar till Stig Strömbergssons frågor. Efter att ha reflekterat över de politiska förhållandena och över våra möjligheter som del av en demokratisk världsopinion har jag sållat fram både negativa och bekräftande svar till Stigs fyra frågor.
Från det realpolitiska negativa perspektivet, så vågar vi inte tro att sjuka stater kan bli friska. Vi vågar inte hoppas på en förändring till det bättre. Vi har ju blivit besvikna så många gånger förr. Kanske beror det också på att vi tror att vårt eget välstånd är beroende av att dessa folk förblir i fattigdom. Kanske har vi den uppfattningen att maktfördelningen i världen är ett nollsummespel. Kanske tror vi att fanatismen i vissa länder som Egypten och Palestina enbart kan hållas tillbaka med våld. Då kan det vara svårt att se optimistiskt på förändringarna, på demokratins möjligheter i den arabiska våren.
Men- Om vi försöker göra klart för oss vilka som förlorar på en arabisk vår med demokrati, yttrandefrihet och respekt för minoriteternas rättigheter, så kan vi lokalisera dessa förlorare med intressen att bevaka i följande maktgrupper:
Världens alla vapenhandlare, stora som små och deras lobbyister, bulvaner och mutkolvar. Vi finner dem i många huvudstäder, inräknat Washington DC.
De som vill köpa billig olja genom att muta makthavare i producentländerna (vilka oljebolag har rena händer).
De som motarbetar att den arabiska våren skall sprida sig till exempelvis Indonesien, Pakistan och oljeemiraten i Persiska viken uteslutande av oro för lättfångna vinster.
Den israeliska regeringen och den israeliska lobbyn i USA. Den senare sätter sina uppdragsgivares intressen framför det amerikanska folkets intresse att inte göras medskyldiga till nya övergrepp i de palestinska områden som Israel ockuperar och runt om i världen.
Då kanske vi upplever ett dilemma . . .ett dilemma som består i att antingen våga tro som ledarskribenten i Haaretz att ”demokrati är något avsett för var och en” och att Israels enda chans till överlevnad som stat ligger i att dess regering stödd av en upplyst folkopinion tydligt visar sitt engagemang för ”att vara en del av frihetens, demokratins och fredens familj – samma familj som vill ha med Israel i gemenskapen". Eller så kan vi misströsta och tro att denna världens mäktiga skall ta hem spelet trots en världsvid opinion som kräver besinning och ödmjukhet från dem.
Om vi i vårt lugna hörn av världen vågar svara ja på de tre första av Stigs frågor och vågar ta till oss hoppet att hoten kan vändas i möjligheter, att den goda viljan nog skall segra fastän hela folk pekas ut som fiender till oss, så får vi nog kraften att också hantera ofrånkomliga besvikelser. Besvikelser hör ju till livet här på jorden. den personliga mognaden innebär ju bland mycket annat att man lär sig hantera sina besvikelser.
Nils Andreasson