Röster från Svenska kyrkan

Det finns medkristna som var och en av oss har svårigheter i att förlika sig med. De kan ha karaktärsfel som vi tycker är så outhärdliga att vi undviker deras närhet. Kanske du som läser detta kan hjälpa oss andra att formulera en bön om fördragsamhet för dem av oss som har dessa svårigheter. Fram till dess att en sådan bön har nått Kristna nätverket för Palestina kan vi dela tankarna från ärkebiskop Anders Wejryd om dopet och tankarna från Brita Häll om att tyda allt till det bästa enligt Luthers utläggning till 8:e budet.

Nils Andreasson

Anders Wejryd:

”Dopet är framför allt en gåva och en tillgång, en hjälp åt var och en av oss när vi ska leva med andra och arbeta med oss själva, vårt goda och onda. Genom dopet kan man våga tänka: Jag vet att löftena om Jesu närhet faktiskt är sagda till mig och gäller mig – om jag vill leva på dem – utan att jag har förtjänat dem.”

Ärkebiskop Anders Wejryd

  

Bedrövligt när kristna pucklar på varandra 

- Ledare i Kyrkans tidnings nätupplaga, publicerad 2012-01-26

http://www.kyrkanstidning.se/ledare/bedrovligt-nar-kristna-pucklar-pa-varandra

 av Brita Häll

Det sker alldeles för många övertramp när religiösa frågor debatteras på nätet. Vi har mycket att lära av Martin Luther.

Efter prästvigningarna nyligen lades ett klipp ut på Facebook. Det rörde sig om knappt två minuters intervju i Sveriges Television med en nyprästvigd kille. Av någon anledning ställer reportern frågan ”Tror du på Gud?”. Varpå prästen inte svarar koncist utan resonerar kring hur frågan är behäftad med svårigheter beroende på vilken gud man egentligen menar.
Kommentarsfältet fylls raskt. Vissa tycker klippet är trevligt och uppfriskande. Andra har inte ord för hur dålig präst han är och hur uselt det är ställt med Svenska kyrkan. Eller rättare sagt, de har hur många ord som helst.
Detta händer efter ett antal veckor av nedslående noteringar på debattfronten. Det är oerhört lätt att klubba till andra människor på nätet. I ett kommentarsfält kan diskussionen snabbt förvandlas till en åsiktsgemenskap. Ett aggressivt tonläge lockar till sig dem som vill gräla och avskräcker dem som är intresserade av ett riktigt samtal.

Det är tråkigt, inte minst när det är kristna bröder och systrar som utan självcensur visar upp sin trätgirighet till allmän beskådan.

I Luthers lilla katekes uttolkas det åttonde budet ”du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa”: Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.

Tillämpat på debatten i dag skulle detta betyda att vi inte behöver tycka lika. Vi kan vara starkt oeniga och ibland inte alls förstå varandra. Men om jag tycker att du tänker fel så har jag inte rätt att tycka att du är fel.
Och ja, detta är svårt. Vi är alla mer eller mindre dåliga på det. Men det är en kristen plikt att försöka.

Efter Håkan Juholts avgång säger flera tongivande socialdemokrater att målet för en ny S-ledare ska vara inte att ena utan att samla partiet. Det hade lika gärna kunnat sägas om Svenska kyrkan.
Hur ska kyrkan hålla ihop om vi inte kan respektera en spännvidd i tro och tanke? Är det en åsiktsgemenskap vi har – eller mer än så – en åsiktsgemenskap där vi dessutom måste uttrycka oss på samma sätt för att platsa?

En ung präst formulerar sig lite fumligt kring sin tro på Gud och blir obarmhärtigt sågad. När det troligaste är att han har en uppriktig tro men inte hittade de rätta orden.
I debatten kring prästen Ulla Karlsson fanns tydliga drag av ”tyda allt till det sämsta”, för att travestera Martin Luther. En ovilja att ta fasta på det i hennes argumentation som var värdefullt att diskutera vidare och en tendens att fokusera på det som var vagt.
När kristna skribenter ifrågasätter pojkars omskärelse är det mer komplicerat, bland annat därför att det rör andra religioner. Men tonläget i den debatt som följde har varit extremt hård, något som båda sidor fått känna av. Och ett återkommande tema har varit misstron mot meningsmotståndarens motiv och drivkrafter.
Den som sig i leken ger, den får leken tåla. Jo, men det är vi som leker som har ansvaret för att leken är hederlig.

Vår opinion växer

Den folkpartistiska riksdagsledamoten Anita Brodén har på sin blogg
http://anitabrodensblogg.blogspot.com/ gett sitt instämmande till Centerpartiets kursändring om att verka för ett internationellt erkännande av Palestina. Det är mycket glädjande. Här är en kopia av hennes blogg. Kanske kan du kommentera den där med några uppmuntrande ord.

Nils Andreasson

Tiden inne också för Folkpartiet att erkänna Palestina

På dagens DN-debatt skriver Centerpartiets talesperson i utrikesfrågor att partiet bytt fot och nu anser att tiden är inne för Sverige att erkänna Palestina som stat.
Jag kan inget annat än hålla med, ett ställningstagande som jag delar med åtskilliga liberaler.

Världssamfundet är enat om att fredsförhandlingar är det enda som leder till långsiktig fred.
För att komma dit behövs två jämnstarka parter. Dagens palestinska ledning på Västbanken är förmodligen den bästa motpart Israel kan få i förhandlingarna.
Vi måste göra allt för att stärka de konstruktiva aktörerna i Palestina. President Abbas, som tagit initiativ till FN-ansökan är en av dessa goda krafter. Han har gått längre än någon palestinsk president för att acceptera Israels villkor för fred.
Dessutom måste Hamas pressas för att erkänna Israels existens, samarbeta med Fatah och avstå från våld.

Kairos Palestina

Efter mer än arton månader har jag så smått återuppväckt en vilande blogg. Du finner en länk här nedan om du vill bekanta dig med sådana reflektioner som kan knytas till bekännelsen ”Blott av nåd!”

Texten som jag aktualiserade i juni 2011 äger fortfarande sin aktualitet och följer här i en något uppdaterad version. Den direkta orsaken till detta återuppväckande är att jag ofrivilligt fått ny layout här och i detta sammanhang gått miste om de artiklar som funnits uner ett antal rubriker i en högerspalt. Jag har en förtröstan om att artiklarna kan återvinnas av en god vän med större kompetens än jag att hantera sådana här elektroniska kommunikationsmedel.

Men

- vad har hänt under dessa arton månader?

Alldeles för lite av Kairos-engagemang i svensk kristenhet!

Vad kan vi göra för att väcka engagemanget i vidare kretsar?

Välkommen med dina tankar om detta i här i kommentarform!

Svensk kristenhet har ett gemensamt ansvar för att bevara sitt förtroende bland allmänheten. Det gäller fler frågor än Kairos Palestina. Men här och nu 22 januari 2012 gäller det Kairos Palestina och enbart Kairos Palestina!

När människovärdet relativiseras av rent politiska hänsyn, ibland förklädda i religionens språk så är vi illa ute. Människovärdet får inte relativiseras av oss kristna. Vi som känner ansvar för världens framtid måste göra allt vi kan för att Kairos Palestina skall bli en ögonöppnare.

Tidigare Kairosdokument, som det sydafrikanska eller ännu tidigare från den tyska bekännelsekyrkan under nazismens storhetsdagar har skapat nödvändiga skiljelinjer mellan hycklare och dem som följer det radikala kärleksbudskap som Jesus förkunnade. Därför är detta Kairos-budskap viktigt.

Den som läser kairosdokumentet* kommer att finna att undertecknarna önskar att vi ställer oss frågan – Vad kan vi göra för att främja en rättvis fred med försoning och trygga levnadsförhållande för de två folken i respekt för religionerna bland de två folken?

Om vi tvärs över de svenska partigränserna enas om att försöka svara på den frågan, så kommer nog allt fler kristna i Sverige att våga engagera sig för denna uppgift där religionsfriheten går hand i hand med respekten för mänskliga rättigheter.

Nils Andreasson
*Se: http://www.kairospalestine.ps/sites/default/Documents/Swedish.pdf

* Se:http://www.smp.se/ledare/de-fortjanar-att-fa-veta%281920197%29.gm

BLOTT AV NÅD   http://amazinggrace-nisse.blogspot.com

Goda grannar i bloggosfären

Hemsida med ekumenisk bredd

Churches for Middle East Peace  

Med våra hjärtefrågor I fokus går det inte att begränsa sig till de meningsyttringar som har sin förankring enbart inom svensk kristenhet. De som obehindrat läser engelska kan känna stor samhörighet med det nätverk i USA som går under namnet Churches for Middle East Peace, CMEP http://www.cmep.org/

Här är några korta texter som visar hur CMEP presenterar sig:

Our Mission

CMEP works to encourage U.S. policies that actively promote a just, lasting, and comprehensive resolution of the Israeli-Palestinian conflict, ensuring security, human rights and religious freedom for all the people of the region.

Who We Are

CMEP is a coalition of 24 national Church denominations and organizations in Catholic, Orthodox and Protestant traditions. Each of these denominations and organizations is represented on the CMEP Board of Directors, which sets CMEP’s mission, positions and policy. Decisions are made consensus of this group.

Citat från CMEP Bulletin – daterad January 20,  2012

“Carlo Strenger of Ha’aretz warns Israelis not to dismiss the European countries. He writes that Europe “needs to speak to the Israeli people and differentiate clearly between friendship for Israel and its condemnation of the Netanyahu government’s policies.”

 En verkligt god granne i bloggosfären är Egon Berglund i Piteå 

Vännen Egon Berglund har uppmärksammat mig på två viktiga svenska debattinlägg som lovar en ny friskare vind i den svenska allmänna opinionen i fråga om erkännande av Palestina som stat och fullvärdig FN-medlem. 

Egon Berglunds blogg: http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2012_01_01_archive.html

Magnus Walan (tyvärr med en bokstav för mycket i länken)  Magnus Waland – Diakonia

skriver så som Egon Berglund har citerat: 

”Det är klart att det är önskvärt att parterna kan komma överens i förhandlingar. Men förhandlingarna får inte utgå från maktförhållanden och realpolitik. De måste utgå från folkrätten, de mänskliga rättigheterna och krigets lagar, En fred som bygger på makt och styrkeförhållanden blir inte en varaktig fred. Israels ensidiga åtgärder har bara mötts med lama protester av omvärlden. Omvärlden måste i högre grad utgå och agera från civilbefolkningens rättigheter – inte parternas styrka. ”

Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren  skriver i dagens nummer av DN (2012-01-15) en debattartikel under rubriken ”Tiden är inne att erkänna Palestina som stat”. Hon har publicerat en mera utförlig text i sin blogg. Läs den här: http://kerstinlundgren.blogspot.com/

Egon Berglunds blogg: http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2012_01_01_archive.html

Min kommentar här i Kristna nätverket:

Egon Berglund har utökat sitt inlägg med citat från ett följeslagarbrev från november av Emma Idestrand. Hon berättar om familjerna i den palestinska byn Yanoun. Jag var själv där för åtta år sedan vi tiden för olivskörden och känner igen hennes beskrivning. Hennes följeslagarbrev bekräftar hur viktigt det är att Palestina erkänns som stat och får inta sin rättmätiga plats i FN. Låt mig tillägga att det året jag besökte Yanoun så organiserade Rabbiner för mänskliga rättigheter  omfattande frivillig internationell hjälp i olivskörden runt om på Västbanken. Mera om detta i kommande inlägg.  SKR:s följeslagare Emma Idestrand -Övervakad dygnet runt

Låt oss återvända till centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren och hennes artikel!

Vi måste instämma i hennes ord ”Med två stater som skulle förhandla om ett fredsavtal, om landbyten, gränser, flyktingar och Jerusalem uppnås inte någon enkel fredslösning.” Som alla vet är den politiska verkligheten sådan att Israel är en mycket stark militärmakt och förfogar över en allierad, USA, vars agenda inte bestäms av en högsinnad fredsvilja enligt FN:s principer utan av intressen av annat slag.

DN:s rubrik:

 ”Tiden inne för Sverige att erkänna Palestina som stat”

Ingress, alltså sammanfattning av DN:s debattredaktör:

”Centern byter fot. Vi menar att det nu är dags för Sverige att både erkänna Palestina som stat och rösta ja till Palestina i FN. Det faktum att fredsprocessen pågått så länge utan en lösning visar att dagens situation inte ger de avgörande förutsättningarna för fred. För att tydliggöra att både palestinier och israeler har samma rätt till en egen stat måste nu fler EU-stater erkänna Palestina. Den svenska regeringen måste därför enas om att rösta ja till en palestinsk stat utan förbehåll, skriver Kerstin Lundgren.”

 Kerstin Lundgren är utrikespolitisk talesperson (C)

Några citat inklusive slutklämmen i Kerstin Lundgrens debattartikel:

”Precis som en gång Israel självständigt utropade sig till stat med efterföljande brett erkännande är det viktigt att Palestina nu kan nå ett brett erkännande som stat. Det är förutsättningen för att de facto forma en stat.”

”Precis som vi gav stöd till de folkliga upproren i bland annat Tunisien, Egypten och Libyen, behöver nu det folkliga upproret mot Israels ockupation och för en palestinsk stat, få vårt stöd. Därför måste den svenska regeringen enas om att rösta ja till en palestinsk stat och en uppgradering i FN:s generalförsamling utan förbehåll. Det första steget är att Sverige nu erkänner Palestina.”

Ett annat citat värt att begrunda: ”Men då lever drömmen och hoppet om att det faktiskt är möjligt. Om den drömmen skulle släckas kommer vi att få möta en helt annan arabisk vår än den förra.”

Och så över till en kommentator med egen blogg!  Stefan Olsson är en moderat kommentator som kan försvara både Carl Bildt och Håkan Juholt, vilket kan uppfattas som att HAN HAR SINNE FÖR FAIR PLAY. -  Detta kan åtmonstone stämma för hans kommentar till Kerstin Lundgrens och centerns ställningstagande för erkännande av Palestina. Kanske kan även Moderaterna slå in på den vägen. större under har skett i denna värld: http://stefanolsson.nu/2012/01/15/fredsprocessen-gar-for-langsamt/

Nils Andreasson

Mats Hermanssons bön inför året 2012

Visby domprost Mats Hermansson har formulerat en bön för det nya året. Någon del av bönens innehåll kan var och en av oss kanske göra till sin.

I Kyrkans tidning citerar man hans blogg: ”På sin blogg har Visby domprost Mats Hermansson formulerat en bön för det nya året. Han gör det utifrån den dystra bild han ser framför sig om inte kyrkan ” vågar leva evangelium så att det berör och upplevs som relevant för våra medvandrare.”

Bloggen handlar enligt KT: s Signe Hassler ” om en kyrka som enligt honom tappar medlemmar, där färre döps och konfirmeras och trots detta alltför många sitter still och tiger.”

Alla vi som är kyrkomedlemmar har naturligtvis ett ansvar för Kyrkans framtid. Detta sagt om Svenska kyrkan men kan förstås gälla varje samfund. Många av oss väntar förstås på rätt tillfälle att säga något. Vi skulle förstås kunna travestera den gamla dansvisan ”Vänta inte med att tala tills du blir gammal . ”

Ekumeniken här i Falköping domineras av ensidiga israelvänner, som samtidigt ofta har ett mycket motsägelsefullt förhållningssätt till kristnas samhällsansvar. På så vis hamnar även Svenska kyrkan i en dålig dager i allmänhetens ögon, eftersom denna allmänhet ofta väntar på tydliga signaler från vår lokala kyrka. När våra ledamöter i kyrkoråden saknar beredskap, kunskap och ledning i att ta ställning i det som kallas Kairos Palestina, uppstår fenomenet "att alltför många sitter still och tiger."

Tidigare har jag här på högersidan av skärmen skrivit under rubriken Kairos Palestina:
"Vår första uppgift är att genom Kristna nätverket nå ut och vinna fler engagerade för det kristna palestiniernas perspektiv på konflikten i deras hemland som kommit till uttryck i det ekumeniska dokumentet Kairos Palestina.
 Texten finner du här:Kairos Palestina

Nils Andreasson

Bön för en förnyad kyrka inför 2012
Gud …
… ge din kyrka modet att lämna det trygga och
invanda, visa oss vägen till nya relationer som
kan ge församlingens liv en tydligare prägel
av samtidens frågeställningar…
… hjälp kyrkan att vara öppen för människors
längtan och tro uttryckt i samtidens musik, poesi
och konst …

… bevara oss för en kyrka som ser sin uppgift som
traditionsbärare och språkvårdare och därför riskerar att
glömma sitt gränsöverskridande uppdrag…
… hjälp oss till lyhördhet och klarsyn så att vi bättre kan
höra och se vår samtid…
… låt mänsklighetens frågor och problem bli våra, så att
vi kan vi tala tydligt och trovärdigt om befrielse …

… hjälp oss att trogna budskapet vara kyrka i vår tid…
… visa oss din väg och gör oss villiga att vandra den…
Gud, ske din vilja…
… Amen  

Palestinsk kristen ledare i Jaffa knivmördad under julfirandet

Fredagen 7 januari är i den östkyrkliga traditionen dagen då man firar Jesu födelse. Så är det bland ryskortodoxa, grekiskortodoxa och alla andra i den ortodoxa kyrkofamiljen. Den största kristna gruppen palestinier såväl i Israel som på Västbanken och ibland de fåtaliga kristna i Gaza tillhör den grekiskortodoxa traditionen även om huvuddelen av deras gudstjänster sker på arabiska. Egon Berglund i Piteå har i dag förmedlat den upprörande nyheten om mordet på ordföranden i Jaffas ortodoxa kyrkors förbund, advokaten Gabriel Cadis:

http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2012_01_01_archive.html

"Detta är en chock för Jaffa och ett hårt slag mot den kristna gemenskapen. . . . Vi är chockade eftersom vi inte kan föreställa oss någon som skulle vilja att skada honom ", sade ledamoten i Tel Avivs fullmäktige* Ahmad Masarweh. Till skillnad från katoliker och protestanter, firar kristna ortodoxa den 7 januari som dagen för Jesu födelse.

* Den gamla staden Jaffa som har varit bebodd sedan antiken och som i NT kallas Joppe har haft en kristen befolkning sedan Simon Petrus (se Apostlagärningarna!), den mest ansedde av Jesu lärjungar vistades där. Numera ingår tydligen Jaffa i Tel Avivs kommun.

Nils Andreasson

Utdrag från Torsten Åhmans blogg

Utdrag från: Swärd versus Bell  - Slutord

Torsten Åhmans teologiska reflektioner och utläggningar rymmer så många oerhört värdefulla tankar för oss här i Sverige som hemsöks av så många slag av trångsynthet. I detta mitt andra inlägg här för 2012 väljer jag att enbart citera några rader av den helhet som jag oreserverat instämmer i. Fem små ord är fetstilsmarkerade. Torsten Åhman    www.utanh.se har fått en inbjudan att kommentera helt fritt här i Kristna nätverket . . .

Nils Andreasson

Två citat, nr 1: ”Bibeln säger att Gud ska bli ”allt överallt”. (1 Kor 15:28) och att Gud ska göra ”allting nytt” (Upp 21:5), men om en stor del av mänskligheten fortfarande lever i uppror mot Gud, om himmel och helvete ska fortsätta i en oändlig kosmologisk dualism kan man då äga att Gud har blivit allt överallt och att allt har blivit nytt? Nej, då är historien ett misslyckande, ett stort fiasko. Den tron delar jag inte. Inte heller tron att Gud skulle äras och hans helighet hävdas genom att människor torteras. Den tanken är mig fullständigt främmande. Nej, han äras när människor upprättas, när död och ondska får träda tillbaka.”

. . . .

Citat nr 2: ”Att det jag påstått väckt så starka reaktioner tror jag har att göra med att den svenska evangelikalismen är mycket smalare än den internationella. Det verkar som att man inte känner till att i den evangelikala strömfåran finns en bredd av olika uppfattningar i rader av frågor. I synen på skapelsen, på Israels roll i historien, i synen på försoningen, på de oevangeliserades öde, när det gäller politiska konsekvenser av tron, när det gäller eskatologin osv. Denna försnävning, menar jag, är till stor skada för oss. Det gör att ärliga kristna sätter onödiga frågetecken för sin tro, en del hamnar i det liberala diket, andra tränger ut tron i periferin i sina liv och blir passiva. Vi behöver en upprättelse för en radikal bibeltro som tillåter olika tolkningar så länge ivern finns att ärligt söka sanningen.”

Nyårsdikten "Det eviga" av Tegnér

Biskopen i Växjö Esaias Tegnér hade liksom vi svårt med att acceptera denna världens herrar. Det framgår av hans dikt "Det eviga". Visserligen hade doktor Martin Luther lärt de sina att man skulle acceptera sin överhet men det fanns ju gränser på Luthers tid, på Tegnérs tid och det finns gränser i vår egen tid. När Tegnér valde orden "Väl formar den starke med svärdet sin värld" som inledning så hade han den omåttligt framgångsrike Napoleon i åtanke. Men Tegnér såg andra värden än politisk makt och militära framgångar. Tegnérs tre eviga värden blev det sanna, det rätta och det sköna. Tegnér manade sina läsare att stå upp för dessa värden med trofasthet och frimodighet. Hans maning klingade genom nyårsnatten via Sveriges radios P1 och P2 i nyårsprogrammet med Christofer Murray när Kristina Adolphson läste denna nyårsdikt "Det eviga". Diktuppläsningen hörs sju minuter in i programmet.




Nils Andreasson