Äntligen

Nu har Svenska kyrkan formulerat sitt svar till Kairos Palestina. Sprid det

Läsvärt av Gunnar Stenbäck*

Överlämning och Palmsöndag (2010-03-28)

Vid en högtidlig överlämningsgudstjänst i tyska kyrkan, Redeemer Church, lämnade vi över vårt uppdrag som ekumeniska följeslagare i det heliga landet till en ny grupp.

På Palmsöndagen började de på sina respektive placeringar sitt nya uppdrag, ett uppdrag som just nu i mitten av juni avslutas för deras del. Vi, det "gamla" teamet, fortsatte med avslutningsdagar i Jerusalem. Nu har vi varit hemma i 2½ mån och fortsätter nu uppdraget här hemma i Sverige med att berätta om vad vi sett och hört.

Vi var lediga på Palmsöndagen och jag firade med mässa i anglikanska kyrkan och med palmsöndagsprocession från Betfage över Oljeberget till S:t Annakyrkan inne i Gamla stan. (Foto: Gunnar Stenbäck)

Tusentals och åter tusentals människor från alla nationer samlades i den lilla byn Betfage på andra sidan Oljeberget. Med palmer i händerna och med alla sorters musik och dans gick vi i svensk högsommarvärme över Oljeberget, ner förbi Getsemane och genom Kidronsdalen upp genom Stefansporten fram till slutstationen: Sankt Annakyrkan vid Betesdadammarna.

Det var en mäktig och festlig upplevelse och man kunde verkligen ana hur det måste ha varit den första palmsöndagen vid Jesu intåg i staden med hosiannaropen och palmkvistarna och trängseln. Och samtidigt fanns hela tiden tanken på att samma folkmassa bara 4 dagar senare ropade: "Korfäst honom! Bort med honom!"

I Betlehem samlades samma dag ett hundratal palestinier tillsammans med några internationella för att gå sin palmsöndagsprocession.

Vanligvis brukar en del av de palestinska kristna i nåd få tillstånd att under påsken åka in till Jerusalem. Men i år sammanfaller den kristna påsken med den judiska och då "firar" Israel detta med att stänga checkpointerna in till Jerusalem för palestinier, vilket de brukar göra under sina judiska fester. Det innebär att de kristna som i förra veckan fick sina tillstånd i praktiken inte kan använda dem. Därför samlades man till palmsöndagsprocession i Betlehem.

Man startade vid Födelsekyrkan och gick mot Jerusalem med palmkvistar och musik och med en palestinier ridande på en åsna i täten. Det var ju bara ett krux: Det finns en mur på vägen mot Jerusalem. (Foto: Stefan Olsson)

När processionen kom fram till den och till bilporten vid Checkpoint 300 så beslöt man spontant att bara gå vidare. Vakthavande soldater överraskades och försökte stänga den stora porten men för sent. Det otroliga hände att folket gick igenom den och när soldaterna då försökte stänga nästa port höll folk emot så att de kom igenom den också.

Man var helt enkelt på väg mot Jerusalem för att fira palmsöndag i en helt fredlig ickevåldsdemonstration. Det var egentligen deras självklara rättighet. De var fortfarande på palestinsk mark även om den är ockuperad. Muren går nämligen här i Betlehem 2 km in på ockuperat område. Men efter 500 meter så vaknade militären och gränspolisen. De stoppade processionen och det hela slutade med att 11 personer blev arresterade, däribland en av de ledande palestinska politikerna, Abbas Zakki. Det är den första palestinska regeringsmedlem, som arresterats sedan 1992.
Se händelsen på film: http://www.youtube.com/watch?v=kSsxd-JhVvA http://www.youtube.com/watch?v=M1uBMnPBFCQhttp://www.youtube.com/watch?v=4f8hlye2y78

Ett annat exempel på hur den israeliska ockupationen och de godtyckliga reglerna för passering genom muren drabbar enskilda hårt är följande: Laila, en av kvinnorna som arbetar på det gästhem där vi bodde i Jerusalem bor själv i Betlehem. Varje morgon måste hon i timmar köa och passera Checkpoint300 i Betlehem för att komma till jobbet kl. 7. Men sedan i en dag i slutet av mars hade Israel stängt checkpointen helt och hållet för alla, förmodligen som ett kollektivt straff för Palmsöndagens händelser. (Som bekant är kollektiva straffåtgärder förbjudna enligt Genèvekonventionen.)

Denna avspärrning innebar att Laila måste åka buss en omväg via en annan vägspärr. Jag mötte henne när hon gråtande kom till sitt arbete kl. 10, tre timmar för sent. Då hade hon varit på väg i fem timmar. När bussen hade passerat vägspärren stoppade militären den 100 meter senare och tvingade alla att gå av och till fots ta sig vägen tillbaka upp till Beit Jala, Betlehems grannkommun, flera kilometer i brant uppförsbacke. Där fick hon ta taxi runt Jerusalem, öster om stan genom tre vägspärrar för att komma fram. Det kostade henne mer än vad hon tjänar på en dag. Men hon vågade inte stanna hemma för då kan hon förlora sitt arbete. Det är många arbetslösa som står på kö. Hemma har hon en sjuk man att försörja. Är det konstigt att det jäser i de palestinska folkleden? För det gör det verkligen: Den sista tiden jag var där (mars 2010) sköts fyra unga män till döds på Västbanken. Israel bombade samtidigt civila mål i Gaza efter raketanfall från Hamas.

Mot bakgrunden av dessa händelser är det stort att lyssna till de tretton palestinska kyrkoledare, som inför påsken gick ut med ett budskap, fyllt av hopp och uppmuntran, men som samtidigt tydliggör den kamp palestinierna har att utkämpa i detta land.
"Vi har lärt känna vilken kraft vi har i Jesus Kristus vår Herre och frälsare att möta det onda med i förlåtelse och kärlek. Vi vet att det finns en makt i förlåtelsen, som kan återskapa och hela relationer både i familjer och mellan nationer,"
säger de bland annat.

*KOMMENTAR
Under rubriken Läsvärt publicerar vi i allmänhet som här med författarens goda minne texter som är sökbara på nätet för den som söker de värden som originalet har, t ex de foton som förekommer där.
Föreliggande text är något omarbetat från en personlig blogg av Gunnar Stenbäck, tidigare ekumenisk följeslagare inom SEAPPI. Läs Gunnars bloggar: http://palestinagunnar.blogg.se/

Vid bloggen kan man också läsa: ”Detta är den sista bloggartikeln här ifrån Israel och Palestina. I fortsättningen kommer det att komma en och annan artikel hemifrån. Vill ni att jag skall komma och berätta om mina erfarenheter som följeslagare under tre månader så hör gärna av er”.

- Så lång Gunnar Stenbäck - Kom gärna med tips om lika läsvärda bloggar eller tidningsartiklar!

Nils Arne

Gud inkluderar

Gud inkluderar
Brevväxlingen med en mycket god vän gav mig anledning att reflektera över bibelordet: "Han har gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren." Det Gud har gjort består i evighet, i ett evigt presens, Guds eviga närvaro i våra liv.

Många har grubblat över Romarbrevets ord om judarnas förstockelse och och kvarblivande i denna förstockelse ”tills hedningarna i fullt antal har nått målet.” Vi kan inte vara helt säkra om hela innebörden av dessa ord. Vi vill gärna tro att judarna är inneslutna i Guds nya förbund, även om den enskildes bejakande dröjer. Hur Gud själv tänker när det subjektiva bejakandet saknas oroar mig inte. Guds nåd varar från släkte till släkte och övergår allt förstånd! Bejakandet tillhör människans inre liv som är den heligaste sidan av varje människas inre.

Frälsningsvisshet är för mig en subjektiv upplevelse av Guds närhet. Om den troende juden upplever Guds närhet på annat sätt än genom vår kristna frälsningsvisshet så accepterar jag det som dennes subjektiva upplevelse. Vi har alla kristna, judar och andra gudstroende kallelsen att leva rättfärdigt inför Gud utan att bli egenrättfärdiga. Jesu ord ”Av frukten skall man känna trädet” handlar för mig om det rättfärdiga livet inför Gud.

Som kristna behöver vi fördjupa vår kunskap om den judiska tron. Den som har tillfälle att lyssna till rabbinen och läkaren Peter Borenstein i Göteborg skall inte missa detta. Det är lärorikt att lyssna till honom även om hans kärlek till Israels judiska befolkning och hänsynstagande till sammanhållningen i sin församling hindrar honom från att kritisera den israeliska regeringens alla brott mot folkrätten. Låt oss fortsätta samtalet med honom och varandra! Det finns möjligheter till öppningar i sådana samtal. För oss kristna finns det mycket att ventilera om vi utgår från tron på den förekommande nåden.
Nils Arne

Att välsigna Israel?

Vänner 8 juni 2010

Med anledning av den senaste bloggen av Egon Berglunds

"Dessa mina minsta bröder"

Att välsigna Israel på ett sant evangeliskt sätt är inte lätt.

Vi kan lära mycket av den grekisk-katolske ärkebiskopen i Haifa och Akko Elias Chacour. För många år sedan var han whistleblower i några av våra kyrkor här i vårt land. Han var då den enda palestinska kristna rösten som hördes i bruset kring palestinier och israeler i det internationella samtalet.

När jag alldeles nyss läste citaten nedan i Wikipedia grät jag för första gången en hälsosam livgivande gråt på mer än ett år. Elias Chacour visste tidigt den evangeliska innebörden av sin kallelse till försoning.

Nils Arne

Wikipedia:
In 2001, Chacour gave an address at commencement at Emory University, in Atlanta, Georgia where he accepted an honarary degree.[1] . An excerpt from his speech:
“You who live in the United States, if you are pro-Israel, on behalf of the Palestinian children I call unto you: give further friendship to Israel. They need your friendship. But stop interpreting that friendship as an automatic antipathy against me, the Palestinian who is paying the bill for what others have done against my beloved Jewish brothers and sisters in the Holocaust and Auschwitz and elsewhere.And if you have been enlightened enough to take the side of the Palestinians -- oh, bless your hearts -- take our sides, because for once you will be on the right side, right? But if taking our side would mean to become one-sided against my Jewish brothers and sisters, back up. We do not need such friendship. We need one more common friend. We do not need one more enemy, for God's sake.”From a February 9, 2006 speech regarding becoming Archbishop of Galilee:“ I did not dream of this responsibility and this great honor. My dreams were different. At sixty-five years of age my ambition was to dedicate the rest of my life to prayer, reading and writing, but like Paul on the way to Damascus the Lord seems to tell me that he is the one in control. My answer is,

"Here I am Lord. I am your servant to continue the ministry of reconciliation and to proclaim more forcefully the Good News about the Empty Tomb and the Risen Lord." No doubt my first reaction was tears of awe, of joy and of gratitude.” ”

*** * ***

Hej! (Skara 2010-06-08)

Det är lustigt. Vi pratade om Elias Chacour, melkitisk biskop (på Sjöviksseminariet gångna helgen).

I min arbetsgrupp på Sjöviksseminariet tyckte de flesta väldigt mycket om honom och fler än jag rekommenderar hans böcker för att förstå läget i Israel/Palestina. Evert Svensson sa, att hans (EC)böcker ej finns att köpa längre och vi talade om nytryck. I går ringde jag till vårt bibliotek och frågade efter hans två böcker, som jag lånat där en gång. Men sedan var Blodsbröder försvunnen. Jo, de har nu båda, men Blodsbröder har ingen lånat på 9 år. Då föreslog jag att de skulle ställa fram den. Den är ju aktuell. Det tyckte hon var ett bra förslag. Påsken 1992 var vår grupp ledd av Lena Lönnqvist hos Elias Chacour, en fantastisk man. Varje sak han sa kunde ramats in. Han har verkligen lidit i sin kamp för fred och samförstånd.

Hälsningar
Gunilla Z

Något om verkligheten i Gaza

Något om verkligheten i Gaza 1 & 2

Det råder en försiktig optimism på sina håll om att blockaden mot Gaza skall lindras. Visst måste vi vara optimister. Men det räcker inte att blockaden lindras - den måste hävas. Bäst vore om fredsbevarande FN-styrkor förlades till Gaza i samband med att Israel ger upp sin blockad. Det har hänt tidigare att israeliska regeringskoalitioner brutit samman av inre eller yttre tryck. Nu har Israels "enda pålitliga bundsförvant" USA ett mycket tungt ansvar för en ohållbar situation om man därifrån fortsätter att finansiera varje israelisk regering oavsett hur skurkaktigt denna regering beter sig.

Här får du tillgång till en länk till en Diakonia-blogg som innehåller en intervju med en Gazabo med insikt om den egna befolkningens behov av stöd utifrån och egna dilemma -rivalieten mellan Fatah och Hamas.



http://boforsberg.blogspot.com/2010/06/jag-vet-att-aktivisternas-budskap-natt.html





Nedanstående citat är hämtat från en personlig snabbskiss - nu sex månader gammal som beskriver några av vardagens villkor för många Gazabor. Den är tyvärr fortfarande lika aktuell
Nils Arne

*** * ***

Citat ur:
Frukt och smuggeltunnlar på Gazaremsan
Av Anna Ardin 2009-12-06

”Det privata näringslivet är i princip helt kraschat av Israels blockad, majoriteten av alla producenter och handlare har konkat*, kolla UNDP’s minirapport som skrevs redan 2007, fiskarna får inte fiska så långt ut som behövs, fabrikerna får inga råvaror och frukthandlarna får importera men inte exportera.
Import av kläder, mat och bensin funkar hyfsat genom tunnlarna. Det finns hundratals tunnlar, en del går flera kilometer in i respektive Egypten och Gaza, andra går bara till ett tält på andra sidan gränsen.
Det stora problemet med tunnlarna, förutom att de rasar lite då och då och att man därför inte vågar ta in nåt dyrt (solceller, medicin, sjukvårdsutrustning, kylskåp och annat som akut skulle behövas) är att de är helt utanför lagen. Korruptionen frodas i kontrollen över tunnlarna, importen är helt orättssäker, de som jobbar i tunnlarna är rättslösa (liksom de flesta i Gaza förvisso) och det blir dessutom alldeles för dyrt för att det ska löna sig att exportera. Att Egypten skulle ha lust att ta emot Gazas svartfrukt är inte heller särskilt troligt. Det rimliga vore förstås att Israel tillät Palestina att sälja sina varor på den internationella marknaden.”
* gått i konkurs
KÄLLA: http://kristenvanster.wordpress.com/2009/12/06/frukt-och-smuggeltunnlar-pa-gazaremsan/
- genom Dessa mina minsta bröder http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/

Andras tankar värda att begrunda

”Blodet från de döda aktivisterna kan inte tvättas bort”
av Cordelia Edvardson*
(Publicerad: 31 maj 2010 som kolumn i Svenska Dagbladet)

Hamas och andra extremistiska palestinier har vunnit en propagandaseger som överträffar deras djärvaste
förhoppningar. Israel har lidit ett svidande nederlag, moraliskt, politiskt och diplomatiskt. Israels fiender firar, var i världen de befinner sig. Israels sanna vänner sörjer och gråter blod, tillsammans med den israeliska fredsrörelsen som redan på måndagen kallade till demonstration.
När detta skrivs vet vi ännu inte vad som verkligen hände när konvojen ”Ship to Gaza” stoppades av den israeliska krigsmakten. Antagligen får vi aldrig veta det. Började någon av aktivisterna på en av ”fredsbåtarna” skjuta skarpt när soldaterna bordade och israelerna besvarade elden? Eller försvarade sig israelerna mot aktivisternas stenar, flaskor, och andra tillhyggen med att öppna eld? Rykten kommer att blandas med fakta, och israelerna har fullt upp med att ägna sig åt ”damage control”. Men blodet från de dödade aktivisterna kan inte tvättas bort.
Personligen känner jag, tillsammans med många andra inom och utanför Israel, både sorg och vrede. Sorg över blodet som spilldes, och vrede mot dem som än en gång saboterade alla möjligheter till meningsfulla samtal mellan israelerna och palestinierna. Samtal som i sinom tid skulle resultera i ett fredsavtal med ”säkra och erkända gränser” för bägge parter, som det står i FN-resolutionen.
Störst är dock min förtvivlan när jag tänker på människorna som finns kvar i Israel när jag själv, efter drygt 30 år som SvD:s mellanösternkorrespondent, fick lämna Jerusalem. Bland dem finns både släkt och nära vänner, men också flyktiga bekanta som alla har en sak gemensam: De kräver ett slut på all orättfärdighets, våldets och hatets moder: ockupationen.
De står inte ut med tanken att deras söner eller män, som värnpliktiga eller reservister, skall tvingas att delta i förtrycket av ett annat folk, av män, kvinnor och barn. När det gäller sönerna fruktar de också att dessa 18-19-åringar skall berusas, brutaliseras och moraliskt korrumperas av den makt över andra människor som ockupationen förser dem med. Jag lever inte längre bland dem, men jag delar deras fruktan och deras förtvivlan.

Cordelia Edvardson är journalist och författare
* Denna kolumn är här i textmässigt oförändrat skick men med vissa typografiska justeringar
Nils Arne

Kairos och Sveriges kristna råd - ett ljus i mörkret

Vi är många som fylls av besvikelse, sorg och förfäran denna andra dag efter det israeliska piratdådet mot Ship to Gaza.

Då kan dessa svåra känslor lindras i någon mån av det uttalande från Sveriges kristna råds generalsekreterare Sven-Bernhard Fast som jag här vidarebefordrar tillsammans med citatet från de palestinska kyrkoledarna under rubriken ”Vi har hört våra barns rop” också hämtat från SKR:s hemsida. Där på samma hemsida följs det direkt av en bön som vi rekommenderas av Kyrkornas världsråd att be under den ekumeniska veckan för fred i Palestina och Israel.

Nils Arne

*** * ***

http://www.skr.org/arkiv/uttalandearkiv/skrsgeneralsekreterareensorgensdagforpalestinaisraelochforhelavarldssamfundet.5.3eea013f128a65019c280009390.html

SKR:s generalsekreterare: En sorgens dag för Palestina, Israel och för hela världssamfundet
Med anledning av Israels attack på konvojen "Ship to Gaza" säger SKR:s generalsekreterare Sven-Bernhard Fast:
"Det här är en sorgens dag för Palestina, Israel och för hela världssamfundet. Vi sörjer med anhöriga till de familjer som drabbats. Vi sörjer även över att våldet ännu en gång segrat över humanitet och hävdandet av mänsklig värdighet.
Den israeliska militära attacken på en konvoj med humanitärt bistånd på internationellt vatten, på väg att trotsa den olagliga blockaden av Gaza, har krävt offer i döda och skadade - ännu oklart hur många. Freden är förlorare, de enda segrarna i en aktion som denna är de extrema krafter som inte vill fred.
Visionen om en tvåstatslösning med såväl det palestinska som det israeliska folket inom trygga och internationellt erkända gränser tycks alltmer avlägsen. Att grovt övervåld har använts långt bortom folkrättens krav på proportionalitet är uppenbart. Att en internationell, oberoende undersökning måste genomföras är ett självklart krav och det finns anledning att välkomna det svenska utrikesdepartementets och EU:s tydliga reaktioner i denna riktning. Det finns också goda skäl att lyssna till FN-förbundets krav att göra Israels agerande till en fråga för FNs säkerhetsråd.
Attacken skedde i början av den vecka Kyrkornas Världsråd utlyst som kyrkornas vecka för fred i Palestina och Israel. Låt oss nu förstärka våra ansträngningar och våra böner för en rättvis fred."
För ytterligare information: Sven-Bernhard Fast, generalsekreterare, 0706-69 10 95.


Kyrkoledare i Jerusalem uppmanar till bön
http://www.skr.org/arkiv/notisarkiv/kyrkoledareijerusalemuppmanartillbon.5.3eea013f128a65019c280003105.html

Lördagen den 29 maj inleds den internationella veckan för fred i Israel och Palestina. Från kyrkoledare i Jerusalem kommer följande upprop, med en bön för söndagen den 30 maj.
"Vi tror att varje människa är skapad till Guds avbild och att hennes värdighet kommer från Gud.Vi tror att denna värdighet är given varje människa. Det betyder, särskilt här i detta land, att Gud har skapat oss, inte för att vi skulle strida och bekämpa varandra, utan för att vi skulle lära känna och ömsesidigt älska varandra och tillsammans bygga upp landet med kärlek och ömsesidig respekt.

I avsaknad av allt hopp, brister vi ut i vårt rop om hopp! Vi tror på Gud som god och rättvis. Vi tror att Guds godhet till sist ska segra över hatets och dödens ondska, som fortfarande dominerar i vårt land. Vi ser fram emot "ett nytt land" och "en ny mänsklighet", som är i stånd att resa sig och i ande och sanning älska var och en av sina bröder och systrar. (Ur Kairos Palestina-dokumentet, www.kairospalestine.ps Barmhärtige Gud, vår himmelske Fader, Skapare och uppehållare av varje människoliv, vi tackar och lovprisar dig för att du har gett oss din ende Son, Jesus Kristus — hans födelse i Betlehem, hans gärning i detta heliga land, hans död på korset och hans uppståndelse och himmelsfärd. Han kom för att försona landet och världen. Han kom som Fredsfursten. Vi tackar dig för varje kyrka och varje församling i hela världen som ber för fred tillsammans med oss denna dag. Vår heliga stad och vårt land är i stort behov av fred.
I din gränslösa och ofattbara kärlek till alla människor, låt din försonings kraft och fred fylla allas hjärtan, både israelers och palestiniers - och överbrygga allt som skiljer kulturer och religioner åt.
I landet som du gjorde heligt, befria oss alla från likgiltighet, förakt och våld, som bara skapar hat och död. Öppna hjärtan och sinnen både bland palestinier och israeler!
Ge frihet och värdighet åt folket i Gaza som lever under betryck, hot och blockader. Vägled de styrande i detta land, rena sinnen och hjärtan, så de blir sanna och verkliga tjänare till sina folk.
Låt ditt ord av kärlek till alla höras, led oss till rättvisa i alla länder, och ge oss kraft att förkunna ditt rike, som överbryggar det som skiljer och hindrar oss — låt ditt rike komma. Allt detta ber vi om i Jesu Kristi namn, han som rev ner skiljemurar som delar vår mänsklighet och genom sin heliga Ande ber med oss alla. Amen." Översättning: Kjell Jonasson