Gud inkluderar

Gud inkluderar
Brevväxlingen med en mycket god vän gav mig anledning att reflektera över bibelordet: "Han har gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren." Det Gud har gjort består i evighet, i ett evigt presens, Guds eviga närvaro i våra liv.

Många har grubblat över Romarbrevets ord om judarnas förstockelse och och kvarblivande i denna förstockelse ”tills hedningarna i fullt antal har nått målet.” Vi kan inte vara helt säkra om hela innebörden av dessa ord. Vi vill gärna tro att judarna är inneslutna i Guds nya förbund, även om den enskildes bejakande dröjer. Hur Gud själv tänker när det subjektiva bejakandet saknas oroar mig inte. Guds nåd varar från släkte till släkte och övergår allt förstånd! Bejakandet tillhör människans inre liv som är den heligaste sidan av varje människas inre.

Frälsningsvisshet är för mig en subjektiv upplevelse av Guds närhet. Om den troende juden upplever Guds närhet på annat sätt än genom vår kristna frälsningsvisshet så accepterar jag det som dennes subjektiva upplevelse. Vi har alla kristna, judar och andra gudstroende kallelsen att leva rättfärdigt inför Gud utan att bli egenrättfärdiga. Jesu ord ”Av frukten skall man känna trädet” handlar för mig om det rättfärdiga livet inför Gud.

Som kristna behöver vi fördjupa vår kunskap om den judiska tron. Den som har tillfälle att lyssna till rabbinen och läkaren Peter Borenstein i Göteborg skall inte missa detta. Det är lärorikt att lyssna till honom även om hans kärlek till Israels judiska befolkning och hänsynstagande till sammanhållningen i sin församling hindrar honom från att kritisera den israeliska regeringens alla brott mot folkrätten. Låt oss fortsätta samtalet med honom och varandra! Det finns möjligheter till öppningar i sådana samtal. För oss kristna finns det mycket att ventilera om vi utgår från tron på den förekommande nåden.
Nils Arne