Att välsigna Israel?

Vänner 8 juni 2010

Med anledning av den senaste bloggen av Egon Berglunds

"Dessa mina minsta bröder"

Att välsigna Israel på ett sant evangeliskt sätt är inte lätt.

Vi kan lära mycket av den grekisk-katolske ärkebiskopen i Haifa och Akko Elias Chacour. För många år sedan var han whistleblower i några av våra kyrkor här i vårt land. Han var då den enda palestinska kristna rösten som hördes i bruset kring palestinier och israeler i det internationella samtalet.

När jag alldeles nyss läste citaten nedan i Wikipedia grät jag för första gången en hälsosam livgivande gråt på mer än ett år. Elias Chacour visste tidigt den evangeliska innebörden av sin kallelse till försoning.

Nils Arne

Wikipedia:
In 2001, Chacour gave an address at commencement at Emory University, in Atlanta, Georgia where he accepted an honarary degree.[1] . An excerpt from his speech:
“You who live in the United States, if you are pro-Israel, on behalf of the Palestinian children I call unto you: give further friendship to Israel. They need your friendship. But stop interpreting that friendship as an automatic antipathy against me, the Palestinian who is paying the bill for what others have done against my beloved Jewish brothers and sisters in the Holocaust and Auschwitz and elsewhere.And if you have been enlightened enough to take the side of the Palestinians -- oh, bless your hearts -- take our sides, because for once you will be on the right side, right? But if taking our side would mean to become one-sided against my Jewish brothers and sisters, back up. We do not need such friendship. We need one more common friend. We do not need one more enemy, for God's sake.”From a February 9, 2006 speech regarding becoming Archbishop of Galilee:“ I did not dream of this responsibility and this great honor. My dreams were different. At sixty-five years of age my ambition was to dedicate the rest of my life to prayer, reading and writing, but like Paul on the way to Damascus the Lord seems to tell me that he is the one in control. My answer is,

"Here I am Lord. I am your servant to continue the ministry of reconciliation and to proclaim more forcefully the Good News about the Empty Tomb and the Risen Lord." No doubt my first reaction was tears of awe, of joy and of gratitude.” ”

*** * ***

Hej! (Skara 2010-06-08)

Det är lustigt. Vi pratade om Elias Chacour, melkitisk biskop (på Sjöviksseminariet gångna helgen).

I min arbetsgrupp på Sjöviksseminariet tyckte de flesta väldigt mycket om honom och fler än jag rekommenderar hans böcker för att förstå läget i Israel/Palestina. Evert Svensson sa, att hans (EC)böcker ej finns att köpa längre och vi talade om nytryck. I går ringde jag till vårt bibliotek och frågade efter hans två böcker, som jag lånat där en gång. Men sedan var Blodsbröder försvunnen. Jo, de har nu båda, men Blodsbröder har ingen lånat på 9 år. Då föreslog jag att de skulle ställa fram den. Den är ju aktuell. Det tyckte hon var ett bra förslag. Påsken 1992 var vår grupp ledd av Lena Lönnqvist hos Elias Chacour, en fantastisk man. Varje sak han sa kunde ramats in. Han har verkligen lidit i sin kamp för fred och samförstånd.

Hälsningar
Gunilla Z