Annika Spaldes artikel

”Låt samtalet handla om vad kristen efterföljelse innebär”
- Så var rubriken för Annika Spaldes artikel i tidningen Dagen 27 juli 2010. Här får du en länk till artikeln och därefter ett citat ur artikeln som visar vad som är viktigt för denna skribent
CITAT
(Alla fetstilsmarkeringarna förutom de tre inledande orden är gjorda för ökad läsbarhet just här i Kristna nätverket)

Samtalet behöver väl kretsa kring hur vi gestaltar detta på bästa sätt? En utmaning är att det inte bara finns en kristen tradition, eller ett sätt att läsa Bibeln. Till exempel förändras kyrkans teologi och självbild kraftigt på 300-talet då man går från att vara en utsatt minoritet i Romarriket till att bli statsreligion, i nära förbund med den politiska makten. När kristna pratar entusiastiskt om "den enade kyrkan" undrar jag om det är tiden före eller efter denna händelse de tänker på. Om det är tiden före borde till exempel avståndstagande från våldsanvändning och solidariskt delande av tillgångar bli viktiga ledstjärnor. Men det verkar främst vara liturgi och fromhetsformer som inspirationen gäller, även så i Fjärstedts artikel.

Enligt Biörn Fjärstedt finns det två handlingar som förenar över gränser: iver att fira nattvard och "symbolik kring evangeliets läsning i liturgin". Han ser samtal kring dessa handlingars betydelse som en väg framåt. Det är ju inte fel, men finns det inte väldigt mycket annat som förenar oss? Vad (gör vi) med våra liv i världen, utanför kyrkans väggar, vår kallelse att finnas för världen, att verka för människors och skapelsens helande, för rättvisa och fred?
HÄR SLUTAR CITATET.
Läs gärna hela artikeln!
Nils Andreasson