Något om massprotesterna i Israel
Fritt efter Egon Berglunds blogg 2011-08-03
Den israeliske författaren Amos Oz skriver i tidningen Haaretz om protesterna mot ökade levnadsomkostnader i Israel. Hans resonemang om uppkomsten av de ekonomiska klyftornas kraftiga ökning i Israel är väl värda att begrunda. Amos Oz menar att Israel aldrig har varit en jämlik stat. Men i sina glansdagar, var landet mer jämlikt än de flesta stater i världen. Fattigdomen var inte akut och rikedomen var inte stötande eller skamlöst skrytsam. Socialt ansvar gentemot de fattiga och behövande visades inte bara på den ekonomiska nivån utan även på det känslomässiga planet.
De resurser som krävs för att upprätta social rättvisa i Israel finns nu i stället på tre ställen:
1. De miljarder Israel investerat i bosättningarna, som är de största misstag i statens historia, liksom dess största orättvisa.
2. Jättelika summor som kanaliseras årligen till de ultraortodoxa yeshivaskolorna där generationer av okunniga parasiterande medborgare finner sin försörjning, fyllda av förakt mot det samhälle som försörjer dem. Detta förhållande urholkar också den sviktande samhällsmoralen.
3. Enorma ekonomiska resurser finns också inom den samhällsgrupp som ohämmat har kunnat berika sig själva och sina kumpaner på bekostnad av medelklassen och de fattiga. Här finns dessvärre det passionerade stöd för Netanyahus regering som håller den kvar vid makten.
De rikedomar som strömmar in i bosättningarna, till yeshivaskolorna och pamparnas konton är pengar som delvis kommer skattevägen från arbetslivets och företagens överskott. I en stat fattig på naturresurser men rik på mänskliga resurser bär skatteintäkterna tillsammans med inflödet av dollar från privata källor i USA och från USA:s statsbudget en unik konstlad ekonomi med enorm kapitalförstörelse kanaliserad till det militärindustriella komplexet och till de improduktiva verksamheter som nämnts ovan.
Originaltexten finns här: :Haaretz-Israel's tent city protests are a delightful revival of mutual fraternity
Utdrag i urval från Egons blogg 4 november 2008,kallad:
Jerusalem-del 1
Sveriges generalkonsul i Jerusalem Nils Eliasson berättade om de politiska förhållandena fram till år 2008 i Israel. Israel har sedan åtskilliga år annekterat Östra Jerusalem och gjort de båda delarna av staden till sin huvudstad, Denna annektering erkänner vare sig Sverige eller det övervägande antalet av FN:s medlemsstater, Sveriges ambassad ligger fortfarande kvar i Tel Aviv. När ministrar från Sverige besöker Israel försöker alltid Israel lägga någon programpunkt av besöket i Östra Jerusalem, men Sverige avvisar alltid sådana inviter som skulle göra att Sverige i praktiken godtar Israels annekteringspolitik.
Nils Eliasson kommenterar de ultraortodoxas politiska inflytande på landets politik som uppstått genom att orimliga privilegier getts åt de ultraortodoxas yeshivaskolor. Israels förste premiärminister gav de ultraortodoxa judarna ett livslångt ”studiebidrag” för att kunna ägna sig åt torah-studier och på så vis tillerkännas befrielse från den treåriga militärtjänsten. Med sina familjer utgör de nu (2008) 44% av Jerusalems innevånare. Bakgrunden var att efter judeutrotningen i Europa var skriftlärda judar så gott som obefintliga i den del av Europa där nazisterna hade härskat. Nu är denna grupp 10% av befolkningen i staten Israel och eftersom de oftast har många barn väntas den gruppen öka i framtiden. Nu sägs det att 24% av de israeliska skolbarnen finns i de ultraortodoxa skolorna (möjligen delvis på deltid?).
Man kan ju förstå att de blir tungt för ett lands statsbudget när en så stor del av befolkningen inte jobbar eller gör militärtjänst utan lever på bidrag. De är samtidigt en viktig maktfaktor i de politiska livet.
Bearbetat av mig Nils Andreasson och hämtat från Egons blogg med underrubriken Tabors hus. Fritt efter Egons blogg Jerusalem – del 1, från år 2008
Ur Signum- Palestina – fredsprocess med förhinder
Citat: "Bosättningspolitiken kostar Israel stora summor årligen. Olika typer av subventioner lämnas till dem som bosätter sig i de ockuperade områdena. Summor på mellan 300 och 600 miljoner USD har nämnts i debatten kring 1998 års budget. Säkerhetsarrangemangen kring vissa bosättningar blir också mycket kostsamma. I Hebrons stadskärna bor 400 ultraortodoxa judiska bosättare bland 120 000 palestinier, bevakade av 1 200 israeliska soldater."
På Sveriges radios hemsida kan man läsa artikeln
"Tältprotesterna växer i Israel"
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4637077
Citat:”De senaste veckorna har hundratusentals israeler gått ut för att kräva social rättvisa, och bättre levnadsvillkor. Israeliska debattörer har också ifrågasatt fördelningen av enorma summor till försvaret och bosättningar på Västbanken, samtidigt som inkomstgapet mellan de rikaste och fattigaste i Israel är bland det största i den rika delen av världen”
Originaltexten från Amos Oz:
Israel's tent city protests are a delightful revival of mutual fraternity
It is profoundly moving to see protest veterans of all generations, who for years were a voice calling in the wilderness, spending time in the tents of the youngsters who are wisely leading the new protest.
By Amos Oz
Israel has never been an egalitarian state. But in its heyday, it was more egalitarian than most states in the world. The poverty wasn't acute and the wealth wasn't ostentatious, and social responsibility toward the poor and needy was shown not only on the economic level but on the emotional level too.
In the earlier Israel, those who worked - and almost all the women and men worked very hard - could make a modest but respectable living for themselves and their families. The new immigrants, the refugees, the immigrant camp dwellers all received public education, health services and housing. Young, poor Israel was a master social-entrepreneur.
But all that has been destroyed in the past 30 years, as the big-capital governments encouraged and inflamed the economic jungle laws of grab as grab can.
The protest washing over Israel's streets and squares today has long ceased to be merely a protest over housing distress. The heart of this protest is the affront and outrage over the government's indifference to the people's suffering, the double standard against the working population and the destruction of social solidarity.
The heart-warming sights of the tent cities spreading through Israel's cities, of the doctors marching for their patients, of the demonstrations and rallies are in themselves a delightful revival of mutual fraternity and commitment.
After all, the first thing these demonstrators are saying, even before "social justice" and "down with the government," is: "We are brethren."
The resources required for establishing social justice in Israel are located in three places:
First, the billions Israel has invested in the settlements, which are the greatest mistake in the state's history, as well as its greatest injustice.
Second, the mammoth sums channeled into the ultra-Orthodox yeshivas, where generations of ignorant bums grow, filled with contempt toward the state, its people and the 21st-century reality. And third, and perhaps foremost, the passionate support of Netanyahu's government and its predecessors for the unbridled enrichment of the various tycoons and their cronies, at the expense of the middle class and the poor.
Let us not forget where the wealth pouring into the settlements, the yeshivas and the tycoons' accounts comes from. It comes from the labor and creative talents of millions of Israelis who are carrying on their back a unique economic wonder of a state poor in natural gifts (we haven't started counting the natural gas yet ), and rich in human resources.
Neither the parties nor the veteran opposition organizations generated this protest. It was born out of the devotion and enthusiasm of hundreds and thousands of young people who swept in their wake the best people in the country.
It is profoundly moving to see the protest veterans of all generations, who for years were a voice calling in the wilderness, spending time in the tents of the youngsters, who are wisely leading the new protest.
People like me, who have protested for many years against the policy of Israel's governments, embrace this new generation, which surpasses the previous ones, with love and wonderment.
Den israeliske författaren Amos Oz skriver i tidningen Haaretz om protesterna mot ökade levnadsomkostnader i Israel. Hans resonemang om uppkomsten av de ekonomiska klyftornas kraftiga ökning i Israel är väl värda att begrunda. Amos Oz menar att Israel aldrig har varit en jämlik stat. Men i sina glansdagar, var landet mer jämlikt än de flesta stater i världen. Fattigdomen var inte akut och rikedomen var inte stötande eller skamlöst skrytsam. Socialt ansvar gentemot de fattiga och behövande visades inte bara på den ekonomiska nivån utan även på det känslomässiga planet.
De resurser som krävs för att upprätta social rättvisa i Israel finns nu i stället på tre ställen:
1. De miljarder Israel investerat i bosättningarna, som är de största misstag i statens historia, liksom dess största orättvisa.
2. Jättelika summor som kanaliseras årligen till de ultraortodoxa yeshivaskolorna där generationer av okunniga parasiterande medborgare finner sin försörjning, fyllda av förakt mot det samhälle som försörjer dem. Detta förhållande urholkar också den sviktande samhällsmoralen.
3. Enorma ekonomiska resurser finns också inom den samhällsgrupp som ohämmat har kunnat berika sig själva och sina kumpaner på bekostnad av medelklassen och de fattiga. Här finns dessvärre det passionerade stöd för Netanyahus regering som håller den kvar vid makten.
De rikedomar som strömmar in i bosättningarna, till yeshivaskolorna och pamparnas konton är pengar som delvis kommer skattevägen från arbetslivets och företagens överskott. I en stat fattig på naturresurser men rik på mänskliga resurser bär skatteintäkterna tillsammans med inflödet av dollar från privata källor i USA och från USA:s statsbudget en unik konstlad ekonomi med enorm kapitalförstörelse kanaliserad till det militärindustriella komplexet och till de improduktiva verksamheter som nämnts ovan.
Originaltexten finns här: :Haaretz-Israel's tent city protests are a delightful revival of mutual fraternity
Utdrag i urval från Egons blogg 4 november 2008,kallad:
Jerusalem-del 1
Sveriges generalkonsul i Jerusalem Nils Eliasson berättade om de politiska förhållandena fram till år 2008 i Israel. Israel har sedan åtskilliga år annekterat Östra Jerusalem och gjort de båda delarna av staden till sin huvudstad, Denna annektering erkänner vare sig Sverige eller det övervägande antalet av FN:s medlemsstater, Sveriges ambassad ligger fortfarande kvar i Tel Aviv. När ministrar från Sverige besöker Israel försöker alltid Israel lägga någon programpunkt av besöket i Östra Jerusalem, men Sverige avvisar alltid sådana inviter som skulle göra att Sverige i praktiken godtar Israels annekteringspolitik.
Nils Eliasson kommenterar de ultraortodoxas politiska inflytande på landets politik som uppstått genom att orimliga privilegier getts åt de ultraortodoxas yeshivaskolor. Israels förste premiärminister gav de ultraortodoxa judarna ett livslångt ”studiebidrag” för att kunna ägna sig åt torah-studier och på så vis tillerkännas befrielse från den treåriga militärtjänsten. Med sina familjer utgör de nu (2008) 44% av Jerusalems innevånare. Bakgrunden var att efter judeutrotningen i Europa var skriftlärda judar så gott som obefintliga i den del av Europa där nazisterna hade härskat. Nu är denna grupp 10% av befolkningen i staten Israel och eftersom de oftast har många barn väntas den gruppen öka i framtiden. Nu sägs det att 24% av de israeliska skolbarnen finns i de ultraortodoxa skolorna (möjligen delvis på deltid?).
Man kan ju förstå att de blir tungt för ett lands statsbudget när en så stor del av befolkningen inte jobbar eller gör militärtjänst utan lever på bidrag. De är samtidigt en viktig maktfaktor i de politiska livet.
Bearbetat av mig Nils Andreasson och hämtat från Egons blogg med underrubriken Tabors hus. Fritt efter Egons blogg Jerusalem – del 1, från år 2008
Ur Signum- Palestina – fredsprocess med förhinder
Citat: "Bosättningspolitiken kostar Israel stora summor årligen. Olika typer av subventioner lämnas till dem som bosätter sig i de ockuperade områdena. Summor på mellan 300 och 600 miljoner USD har nämnts i debatten kring 1998 års budget. Säkerhetsarrangemangen kring vissa bosättningar blir också mycket kostsamma. I Hebrons stadskärna bor 400 ultraortodoxa judiska bosättare bland 120 000 palestinier, bevakade av 1 200 israeliska soldater."
På Sveriges radios hemsida kan man läsa artikeln
"Tältprotesterna växer i Israel"
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4637077
Citat:”De senaste veckorna har hundratusentals israeler gått ut för att kräva social rättvisa, och bättre levnadsvillkor. Israeliska debattörer har också ifrågasatt fördelningen av enorma summor till försvaret och bosättningar på Västbanken, samtidigt som inkomstgapet mellan de rikaste och fattigaste i Israel är bland det största i den rika delen av världen”
Originaltexten från Amos Oz:
Israel's tent city protests are a delightful revival of mutual fraternity
It is profoundly moving to see protest veterans of all generations, who for years were a voice calling in the wilderness, spending time in the tents of the youngsters who are wisely leading the new protest.
By Amos Oz
Israel has never been an egalitarian state. But in its heyday, it was more egalitarian than most states in the world. The poverty wasn't acute and the wealth wasn't ostentatious, and social responsibility toward the poor and needy was shown not only on the economic level but on the emotional level too.
In the earlier Israel, those who worked - and almost all the women and men worked very hard - could make a modest but respectable living for themselves and their families. The new immigrants, the refugees, the immigrant camp dwellers all received public education, health services and housing. Young, poor Israel was a master social-entrepreneur.
But all that has been destroyed in the past 30 years, as the big-capital governments encouraged and inflamed the economic jungle laws of grab as grab can.
The protest washing over Israel's streets and squares today has long ceased to be merely a protest over housing distress. The heart of this protest is the affront and outrage over the government's indifference to the people's suffering, the double standard against the working population and the destruction of social solidarity.
The heart-warming sights of the tent cities spreading through Israel's cities, of the doctors marching for their patients, of the demonstrations and rallies are in themselves a delightful revival of mutual fraternity and commitment.
After all, the first thing these demonstrators are saying, even before "social justice" and "down with the government," is: "We are brethren."
The resources required for establishing social justice in Israel are located in three places:
First, the billions Israel has invested in the settlements, which are the greatest mistake in the state's history, as well as its greatest injustice.
Second, the mammoth sums channeled into the ultra-Orthodox yeshivas, where generations of ignorant bums grow, filled with contempt toward the state, its people and the 21st-century reality. And third, and perhaps foremost, the passionate support of Netanyahu's government and its predecessors for the unbridled enrichment of the various tycoons and their cronies, at the expense of the middle class and the poor.
Let us not forget where the wealth pouring into the settlements, the yeshivas and the tycoons' accounts comes from. It comes from the labor and creative talents of millions of Israelis who are carrying on their back a unique economic wonder of a state poor in natural gifts (we haven't started counting the natural gas yet ), and rich in human resources.
Neither the parties nor the veteran opposition organizations generated this protest. It was born out of the devotion and enthusiasm of hundreds and thousands of young people who swept in their wake the best people in the country.
It is profoundly moving to see the protest veterans of all generations, who for years were a voice calling in the wilderness, spending time in the tents of the youngsters, who are wisely leading the new protest.
People like me, who have protested for many years against the policy of Israel's governments, embrace this new generation, which surpasses the previous ones, with love and wonderment.
1 kommentarer:
Jag har inget emot om man citerar ur min blogg om du ger länken till källan, men jag störs av att du kopiera nästan hela artikeln du anger visserligen att du "Fritt efter Egon Berglunds blogg 2011-08-03" Men min blogg heter "Dessa mina minsta bröder"
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida