måndag 9 maj 2011

BEKÄNNELSE 2011-05-09

När jag skrev mitt senaste inlägg i denna blogg var jag något ur balans. En mycket verksam orsak var och är min vilja att lyfta fram alla de modiga judar jorden runt som vågar ifrågasätta den israeliska regeringens, dess språkrörs och de kristna sionisternas propagandaversion av verkligheten i Israel och Palestina. Dessa modiga judar kontrasterar mot den likgiltighet för de utsatta palestiniernas villkor som är alltför vanlig i svensk kristenhet.

Det brobyggande som jag vill vara en del av mellan judisk rättfärdighetstörst och kristen sådan saknar tyvärr tillräckligt goda landfästen på den kristna sidan här i Sverige.

Då blev det så att mitt sökande efter ickevåldstanken hos Jesus själv resulterade i att jag avlägsnade mig från den ekumeniska rörelsens och mitt eget kyrkosamfunds bekännelse på mer än en punkt. Läs gärna om mitt tidigare inlägg Till minne av Rachel Corrie – ett annat liv är möjligt och låt mig få den kritik jag förtjänar. Redan i dag skall jag be en av de präster som finns bland läsarna av mina rundbrev att kommentera inlägget utifrån hur hans förkunnelse uttrycker den kristna tron i förhållande till det som jag skrev och som han kanske vill rubricera som fritänkande.

Nils Andreasson

3 kommentarer:

Blogger Rolf Bertil Ericsons Blogg sa...

Jag har svårt att hålla med om att ditt förra inlägg var obalanserat. Jag uppfattar ditt brobyggande mellan oliktänkande som mycket balanserat och genomtänkt. Vi måste få ifrågasätta! Jag ber dig fortsätt med det och be inte om ursäkt för att du ifrågasätter. Det är ett hälsotecken.

9 maj 2011 kl. 21:16  
Blogger Kristna nätverket för Palestina sa...

Tack du gode vän! Vi vet att du och din hustru ännu en tid bor i Borensberg. Men från halvårsskiftet är det Motala som gäller. Nu har du skrivit sin 250:e blogg i Ökenkällan. För mig skapade det en trygg klarhet att läsa bibelordet från fjärde kapitlet i Johannes första brev: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.” 1.Joh.4:18

I samma blogg skriver du:

- Det är en förmån att kunna se, urskilja och förstå precis som Violeta Parra skrev i sången som blev hennes tack till livet. ”Det har gett mig ljudet och hela alfabetet, så att jag får orden för tankarna jag tänker, moder, vän och broder, ljuset som upplyser."

Du liksom jag kan utan att blygas framhålla svårigheterna i att klä sina tankar med de rätta orden. Också jag är tacksam för att ha fått uppmuntran för det jag har skrivit och att det därför är lätt att fortsätta skriva så att det kan vara till hjälp för andra.

Nils Andreasson

10 maj 2011 kl. 11:03  
Blogger Rolf Bertil Ericsons Blogg sa...

Tack för de vänliga orden! Ja, vi får aldrig upphöra att försöka bygga broar till människor. Även till dem som inte har samma tro. Men det är inte utan smärta som det sker.

10 maj 2011 kl. 22:04  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida