VI ÄR MÅNGA JORDEN RUNT SOM VERKAR I FÖRSONINGENS TJÄNST

Min förhoppning att här i Sverige skapa ett forum för aktiva fredsvänner i kyrkor och samfund under bloggen Kristna nätverket för Palestina har ännu inte kunnat förverkligas fullt ut. Du som läser detta är välkommen att bidra med idéer som kan främja den goda saken.
Om de ekumeniska följeslagarna kan du läsa på Sveriges kristna råds hemsida: http://www.skr.org/foljeslagare
Som många vet är finns det en uppsjö av sidor läsvärda för dem som behärskar engelska. Christian Peacemaker Teams har nätsidor som jag vill rekommendera: http://www.cpt.org/work/palestineVännen Egon Berglund har en aktuell och innehållsrik blogg: http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/
Teologiska reflexioner växlar med engagemang för våra hjärtefrågor i bloggen Ökenkällan http://rolferic.blogspot.com/Producent av denna blogg är Rolf Ericson i Borensberg.

*** * ***
UTDRAG från ett ÖPPET BREV - OPUBLICERAT av tidningen Dagen, PUBLICERAT I Dessa mina minsta bröder. (daterat 5 maj 2008)

Länken till Öppna brevet:
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/p/kan-vi-fira-israel.html

. . . Både judar och andra folk har bott i landet i växlande antal sedan flera tusen år. Även israelisk historieforskning bekräftar att Palestina inte var något folktomt land när de första judiska ”återvändarna” anlände vid slutet av 1800-talet, på flykt undan de ryska pogromerna. Det var början till en stor judisk invandring som ägde rum samtidigt med en kraftig palestinsk folkök¬ning. Konflikten mellan folkgrupperna tilltog i takt med invandringen och en ny militant sionism växte fram. Denna form av sionism tog över inflytandet från de tidigare, mer fredliga judiska kolonisterna som hade tänkt sig att leva som goda grannar med Palestinas araber.
Den etniska rensningen av palestinska byar startades redan i dec 1947 då två försvarslösa palestinska byar, Deir Ayyup och Beit Affa, angreps, och den avslutades först i mars 1949. De mest kända terroraktionerna utfördes mot byarna Lifta och Deir Yassin. Om det förekom uppmaningar från arabländernas reguljära arméförband till civila att lämna stridsområdet är ännu en omdiskuterad fråga i historisk forskning. Däremot finns dokumentation som säger att åren 1947-1949 förstördes över 500 byar, 11 stadsdelar och att omkring 750 000 palestinier fördrevs, detta enligt historikern Ilan Pappe vid Haifas universitet.

När kriget bröt ut 1948, bodde c:a 950 00 palestinier och 600 000 judar där. Det som då beskrevs som ett försvarskrig måste nu, när fakta sedan slutet av 1990-talet är tillgängliga, beskrivas som led i en etnisk rensning av palestinska byar, som skedde enligt den på förhand uppgjorda Plan Dalet. Innehållet i denna plan blev offentligt bekräftat på 1990-talet. Ofta framförs påståendet att ”Araberna sade nej till den delning av Palestinamandatet” som förordats i FN:s resolution 181, och i stället startade krig. Man nämner aldrig alternativet som fanns på bordet: ett odelat Palestina, en multietnisk stat där judar, muslimer och kristna skulle kunna leva sida vid sida. Men då hade fientligheterna nått en nivå som i praktiken omöjliggjorde en sådan stat.

Folke Bernadotte fick FN:s uppdrag att försöka skapa en rättvis fred. Hans fredsplan förordade "rättigheten för dem som är bosatta i Palestina ... att återvända till sina hem utan restrik¬tio¬ner och att återfå sin egendom.” I september 1948 mördades han i Jerusalem av medlemmar i den sionistiska Sternligan, och möjligheterna försvann att nå fram till vad som då kunnat bli en rättvis fred.
I Israel stiftades 1950 en lag som gav staten rätt att utan ersättning överta mark och egendom från ”frånvarande ägare”, Absentee Property Law. Dessa ”frånvarande ägare” var inga andra än de hundratusentals palestinska flyktingar som efter kriget 1948-49 varken kunde eller till¬läts återvända till sina hem och därmed ansågs ha förverkat rätten till sin egendom. Det var med stöd av denna lag som uppemot sjuttio procent av den nybildade staten Israels territorium inom loppet av några år övergick från arabisk ägo till judisk.

Orätten mot det palestinska folket fortsätt ännu idag. I strid mot folkrätten fortsätter Israel att riva palestiniers hus och bygga bosättningar på deras mark på Västbanken. Avspärrningar mellan palestinska byar gör att ekonomin och en fungerande infrastruktur slås ut. Bosättarvåldet mot palestinska bönder gör att de har svårt att odla sin mark. Allt fler kristna palestinier lämnar nu landet.

Vi som undertecknat denna artikel är kristna från olika kyrkor. Gemensamt för oss alla är att vi tror att internationell rätt, mänskliga rättigheter och alla människors lika vär¬de måste vara vägledande för att nå en lösning på konflikten Israel-Palestina. Som ett första steg mot att både israeler och palestinier ska kunna forma en värdig framtid i fred och samexistens måste den israeliska ockupationen upphöra. Detta tror vi är nödvändigt för det israeliska folkets bästa, eftersom Israels säkerhet är direkt relaterad till palestiniernas rätt till frihet i sin egen stat. Att handla på detta sätt är väl förenligt med den judiska och kristna bibelns budskap om nästankärlek. /Öppna brevets avslut - Slut citat


Brevets undertecknare:
Annika Spalde, Britta Olinder, Bengt Holmberg, Håkan Sandvik, Egon Berglund, Nils Arne Andreasson.

Artikeln refuserades av tidningen Dagen enligt följande: ”Vi har beslutat att tacka nej till er insända debattartikel. Vänliga hälsningar Ann-Charlotte Fritzon” (debattredaktör, Dagen)


Vidarebefordrat medelst två bilagor ovan är de två brev som den ekumeniska följeslagaren Maria Bergom Larsson presenterar i nedanstående följebrev:

Hej,
här kommer två av mina brev till min farmor från Västbanken. Jag har valt den här formen för mina rapporter för att hitta en varmare och mer personlig ton och för att relatera det jag upplever här till min judiska bakgrund. Hon har varit död i många år men hon var varmt engagerad i Israels öde och både hon och jag hade en gång stora förhoppningar på Israel.
Jag hoppas att ni ska finna breven läsvärda.

Många hälsningar!
Maria Bergom Larsson

Första brevet till farmor

Andra brevet till farmor
*** * ***
Ett tack till Maria Bergom Larsson för dessa två brev från Israel och Palestina.
Nils Andreasson