Barnen är vår framtid

I går firade vi Första söndagen i Fastan i vår kyrka. Det var upplagt som en familjegudstjänst. I sådana gudstjänster är det tillåtet att i bibelläsningen utgå från Barnens Bibel, som man förstår har förenklade texter. Vår präst Pontus Johansson har en sällsynt förmåga att predika på ett sätt som är fängslande både för barn och vuxna. Jesu frestelser, som vi får tro vara nog så allvarliga även om vi tolkar frestaren, djävulen som enbart symbol, blev i Pontus predikan transformerad till sådana vardagliga frestelser som ett människobarn kan utsättas för när godisbegäret står i strid med ärligheten. Nog sagt om detta, Pontus maning att dela med sig i sann fasteanda fick en angenäm knorr genom att alla som deltog i det efterföljande kyrkkaffet, ”kyrksaften”, eller ”kyrkteet” fick äta en hemgjord semla, där hela behållningen från fikapriset 20 kronor för vuxna och 5 kronor för barnen gick till Svenska kyrkans internationella arbete i kampen mot hungern ute i världen. En blomma till damerna som stod för bullbakande och garnering på egen bekostnad!

Ja att barnen är vår framtid gäller ju även utanför kretsen av oss kyrkobesökare. Den tanken gäller jorden runt, bland alla folk och vår präst lyckades med några enkla ord göra de stora behoven ute i världen begripliga. Den lilla barnkören sjöng förresten en sång på temat ”Ingen kan hjälpa alla men var och en kan hjälpa någon”. I gemenskapen i vår kyrka växer hoppet att fler och fler av våra gudstjänstbesökare är beredda att dela med sig genom vår kyrkas fastekampanj.

Läs gärna det längre fram utökade inlägget här nedan med rubriken Allting har sin tid!

Nils Andreasson

Allting har sin tid

Kära vänner, läsare av denna blogg Falköping, 2012-02-28

Nu är det dags för mig att stanna upp och begrunda min uppgift som opinionsbildare och skribent. När dagarna blir längre och det börjar våras är det skönt att ta långpromenader och samtidigt begrunda vilka värden som måste sättas främst i livet. Allting har sin tid som det står i Predikaren. Under ett antal år har jag skrivit rundbrev till bestämda adressater, ibland mera, ibland mindre regelbundet. Nu är det dags att göra ett längre uppehåll både med rundbreven och i skrivandet i denna blogg. Då känns det bra att kunna hänvisa till alla de alternativa informationskällor och opinionsbildare som numera är tillgängliga. Mitt särskilda engagemang som kristen fredsvän har ju varit att visa på den stora bredd som den judiska fredsopinionen och den judiska fredsrörelsen har utanför vårt lands gränser. Jag hoppas att den svenska sammanslutningen Judar för Israelisk-Palestinsk fred, JIPF http://www.jipf.nu/ i sitt informationsarbete skall nå ut utanför den egna kretsen i allt större omfattning.

PGS, Palestinagrupperna i Sverigehttp://www.palestinagrupperna.se/ är ju helt neutrala i religiösa frågor. Jag är övertygad om att PGS i detta har en viktig uppgift.

Ni som söker information om våra hjärtefrågor i kristna sammanhang har nog ganska lätt att finna tillräckligt av detta på nätet, så här behövs inte några tips om länkar. I detta sammanhang vill jag berätta att den andra blogg där mina texter finns har namnet "Blott av nåd" http://amazinggrace-nisse.blogspot.com/

Båda bloggarna kommer att vara vilande efter detta inlägg, likalydande i vardera bloggen och det färskaste inlägget här ovan som bär rubriken ”Barnen är vår framtid”.

*** * ***

SLUTLIGEN:

- VI ÄR ALLA DELAKTIGA I DEN HISTORIA SOM VI KAN SE TILLBAKA

PÅ REDAN I MORGON,

så det är bättre att göra någonting litet än ingenting alls för

FRED SHALOM SALAM

Nils Andreasson

Vad gör vi av fastetiden?

I dag är det Askonsdagen enligt vår kyrkokalender. Tidigare år har jag deltagit i askonsdagsmässa i Göteborg och här i vår församlingskyrka. I år räckte krafterna inte riktigt till att delta. Men Herren kanske ger mig ett eller annat år till att leva så siktet är inställt på nästa års askonsdagsmässa.

En knepig amerikansk interreligiös nättidning heter Huffington Post. Där hittade jag några presenterade blogglänkar(?) Fastetiden är alltså inte bortglömd av kristenheten ute i stora världen. Den automatiska översättningen är lite löjeväckande emellanåt. Men jag tror att du förstår andemeningen.

Allt gott till dig som har funnit denna blogg!

Nils Andreasson

BLOGGPOSTER

Anne Marie Roderick: Fastan i mitt college: En tid för att (brottas med själviskheten?) Utmana Gud att gå med dig när du utmanar dig själv - och låt dig bli glatt överraskad över att finna att Gud kommer.

Shane Claiborne: Fet- tisdag och Magra onsdag I en värld fylld med skräp, buller och trängsel, är fastan en bra anledning att ett steg tillbaka och ompröva hur vi lever. I en värld av omedelbar tillfredsställelse, det är en chans att öva fördröjd tillfredsställelse så att vi verkligen kan uppskatta de välsignelser vi har.

Mike Lux: Vad i Bibeln är ”Santorum-läsning? Det finns helt enkelt inget sätt att läsa Bibeln som jag läser Bibeln utan att komma till slutsatsen att den ger mycket starkt stöd för viljan att hjälpa de fattiga, visa barmhärtighet mot de svaga, att avstå från att döma, behandla andra som du skulle behandla dig själv och att uppmana de rika att ge sina pengar till de fattiga, liksom till att anamma alla typer av andra liberala, vänstersinnade och progressiva värderingar.

Bruce Friedrich: ett förslag för fastetiden från brittiska biskoparna: Gör den kött-Fri Jesu budskap är ett av kärlek och medkänsla, men det finns inget av kärlek eller medkännande hos de moderna industrier som producerar nästan alla kycklingar, grisar och kor som förvandlas till charkvaror .

Ett brev från domprost Åke Bonnier

Detta personliga brev som jag fick 29 januari från domprost Åke Bonnier, en av kandidaterna i valet av ny biskop för Skara stift är kanske uppseendeväckande för en del av er som nu får chansen att läsa det. Den som vill får gärna länka till bloggen.

Måndag 20 februari

Faktiskt tror jag att Åke Bonniers brev är så klargörande att ytterligare kommentarer är överflödiga. Du som ändå vill veta bakgrunden kan läsa min Efterkommentar under brevet.

Nils Andreasson

**** * ****

Bäste Nils Arne, (Stockholm 2012-01-29)

Varmt tack för Dina goda ord nedan! Jo jag brinner för rätten för det judiska folket att fullt ut få leva i Sverige och jag står gärna upp mot antisemitism och främlingsfientlighet (inkluderande olika uttryck för islamofobi). Det är en del av min iver att stå upp för att det bara finns en Gud och det är Gud som med vårt kristna perspektiv visat sig som allra tydligast i Jesus Kristus.

Gällande det Heliga Landets politiska problematik menar jag att man måste göra skillnad på vissa saker:

I Israel bor det judar, kristna, muslimer, druser, icketroende m fl. Det judiska folket har rätt till ett land med trygga gränser som respekteras av alla. I Palestina bor muslimer, kristna, i någon mån judar (och då tänker jag inte på de orättfärdigt ockuperade områdena) och icketroende m fl. Palestinierna har rätt till ett eget land med trygga gränser som respekteras av alla. Jag blir djupt upprörd över israelisk behandling av palestinier, där svårigheter att komma till sjukhus, svårigheter att komma till arbete, svårigheter att komma till sina egna olivplantager orsakas av både den del av barriären som går på ockuperad mark liksom av nyckfull israelisk militär.

Igår anordnade Storkyrkans stödförening ett kyrkkaffe med Svenska Jerusalemsföreningen. Biskop Jan Olof Johansson predikade och en tidigare ekumenisk följeslagare talade om situationen med barriären. Kjell Jonasson som arbetar i det Heliga Landet talade om Jerusalemföreningens skola "Den gode herdens skola" i Betlehem där jag själv varit ett flertal gånger. Ett flertal gånger har jag också mött biskop MunibYounan och hört honom tala om både den situation som råder för palestinier i det Heliga Landet och särskilt för de kristna palestinierna där många ser sig tvingade att lämna landet - vilket i sig ses som ett stort bekymmer. De kristnas viktigaste land överges av de kristna familjerna. Det är sannerligen inte bra och kyrkornas röster måste höras på ett sådant sätt att rätten till land för både israeler och palestinier hävdas.

Det jag hävdar är alltså inte ett enda stort land som heter Israel, med ockuperad mark utan ett land som heter Israel med trygga gränser och ett land som heter Palestina med trygga gränser. Bägge länderna måste ha en fungerande infrastruktur, fungerande lagstiftning med fungerande polis etc, etc. Bägge länderna måste erkännas av FN.

Allt det ovan skrivna kan sammanfattas i begreppet "Tvåstatslösning".

Till allt detta kommer det som jag har hävdat och hävdar - rätten för judar att födas i Sverige som judar, få sin judiska identitet bekräftad på det sätt som gäller, få leva sitt judiska liv inom ramen för svensk lagstiftning. Och, åter igen, på hemmaplan måste rösten höjas mot främlingsfientlighet i alla dess former. När det gäller de kristna i det Heliga Landet måste våra kyrkor stå upp till stöd för dem inom ramen för en tvåstatslösning.

Bäste Nils Arne, hoppas jag varit tydlig nog och åter igen tack för Dina vänliga ord och Din undran. Återkom gärna om jag kan svara på fler frågor.

Med många goda hälsningar i kyrkans gemenskap!

Åke Bonnier, domprost

Stockholms domkyrkoförsamling

Box 2122

SE-103 13 Stockholm

blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/

Efterkommentar

Falköping, 20 februari 2012

I mitt förra inlägg berättade jag om den nybildade svenska stödföreningen Tent of Nations i Sverige och det palestinska centrets vedermödor. Där avslutade jag med att rekommendera läsning av domprost Åke Bonniers blogg. Han och jag hade en kontakt i slutet av januari som utföll mycket positivt och nu i mitten av februari fick jag bekräftat av honom att han ser med gillande på att jag publicerar hans brev om hur han ser på vad som krävs för en rättvis fred mellan israeler och palestinier. Åke Bonnier är särskilt intressant i detta sammanhang eftersom han bejakar sitt judiska ursprung fullt ut. Mera behöver inte sägas om detta. För egen del kan jag mycket väl tänka mig honom som vald till biskop i vårt stift, Skara stift. Men samtidigt måste jag tillstå att jag är ganska ovetande om de andra biskopskandidaternas meriter, kompetens och positiva hållning till palestinsk självständighet enligt folkrätten och FN-resolutioneerna.

Nils Andreasson

Det kom ett brev . . . och sedan kom det ett återbud - men hoppet är inte ute

Det kom ett brev från Gunnar Stenbäck och sedan kom det ett om återbud från Lars Bolminger.

Hej!

Vill tala om att vi är några hallänningar som startat en stödförening för ”Tent of Nations” i Betlehem och för"Al-Quds' charitable society for disabled and special education" i Shu’fat camp.
Föreningens namn är ”Stödföreningen Tent of Nations i Sverige” och du kan läsa om oss på vår hemsida http://www.tentofnations.se/

Om man vill bli medlem står det där under rubriken ”Bli medlem”. Om man vill ge en gåva står det under en annan flik.

Kanske kunde du nämna något om detta i din blogg om Palestina.
Förresten får vi här på västkusten besök nu i vecka 8 av Daoud Nassar från Tent of Nations. Hela hans program ser du under ”aktuellt” på hemsidan.
Hälsningar
Gunnar Stenbäck

Gunnar Stenbäck har varit sjukhuspräst i Halmstad och därefter kyrkoherde i Morup, nära havet mellan Varberg och Falkenberg. Som föredragshållare om sitt uppdrag som ekumenisk följeslagare är han mycket saklig och presenterar problemen med god faktaunderbyggnad.

Det andra brevet med återbud kom från Lars Bolminger. Även om Lars delvis specificerar för presumtiva deltagare i Alingsås, så gäller det hela Daoud Nassars föreläsningsserie. Informationen från Lars har mycket stort läsvärde när det gäller vårt engagemang. För egen del ber jag numera allt oftare sinnesrobönen:

Gud, ge mig sinnesro att uthärda det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Just nu avslutas Fastlagssöndagens mässa i S:t Olofs kyrka här i Falköping. Min hustru Flora och jag har deltagit i gudstjänsten genom närradion. Prästen Björn Lundin predikade över Guds förekommande nåd utifrån Jesu ord till Bartimaos: "Vad vill du att jag skall göra för dig?"

Förkunnelsen poäng är och kommer alltid att vara att Guds kärlek till oss kommer före vår kärlek till Gud och att vår vilja att förlåta föregås av Guds vilja att förlåta oss. Därför sände Gud Jesus till oss för att vi skall förstå Guds kärleks fullhet.

I kyrkans allmänna förbön fanns sådana böneord som innefattar även dem som lider och kämpar den goda kampen genom det palestinska ickevåldsmotståndet, exempelvis i Tent of Nations. Bönen innehöll även en ekumenisk bönedel om kyrkans synliga enhet, något som jag uppfattar måste vara en enhet i Kristus, innebärande en enhet i en mångfald av traditioner.

Kollekten i dag går till Kyrkans internationella arbete, där ändamålen är många men där samverkan sker med givarkyrkor jorden runt genom ACT-alliansen.

Läs gärna även domprost Åke Bonniers blogg: http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/

Han kan väljas till vår nya biskop i Skara stift.

Nils Andreasson

Hej alla

Jag vet inte hur många jag meddelat att det skulle bil ett möte i Christinaesalen på Måndag den 20 februari kl. 19.00. Daoud Nassar från Tent of Nations skulle berätta om Tent of Nations och sin kamp för att behålla och bruka den mark som hans fäder köpt, brukat och levt av.

Möte blir inte som det var planerat, då Daoud Nassar från Tent of Nations söder om Bethlehem inte kan komma till Sverige.

Anledningen är att förra veckan så satte den israeliska armén upp lappar på flera av hans olivträd, som hävdade att denna mark fick inte odlas utan var statlig mark.

År 1916 köpte familjen Nassar ( Daouds farfar Daher Nassar ) marken ( ca 40 ha ) och har sedan odlat oliver, vindruvor, vete m.m. på marken. 1991 förklarade den israeliska staten att hela området, inkl familjen Nassars del, som den israeliska statens egendom. Sedan dessa har Daoud och hans familj kämpat mot myndigheter och bosättare i olika domstolar för att få bruka det land de bevisligen äger sedan 1916.

Nu måste Daoud stanna kvar hemma för att tillsammans med sina advokater gå till domstol för att få den israeliska arméns beslut upphävt och få odla på sin mark i fred.

På Måndag kl. 19.00 i Christinaesalen kommer istället Jan Boström att informera om Tent of Nations.

Daoud hoppas kunna komma till Sverige vid ett senare tillfälle.

Du kan också läsa bifogad broschyr om Tent of Nations och familjen Nassar.

Shalom/Salaam

Lars Bolminger

Från brist till klarhet

Min förmåga att fokusera har mycket länge varit bristfällig. Därför föredrar jag att låta mina texter vara rena från allt som kan avleda från själva texten. Nu önskar jag er läsare att hålla tillgodo med detta textutdrag från Svenska dagbladet. Den som hellre läser tidningen nätupplaga finner länken här nedan.

Nils Andreasson

Sverige bör erkänna en palestinsk stat, 16/2 SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hog-tid-att-erkanna-palestina_6851573.svd

Vi kräver att regeringen klargör att Sverige kommer att rösta för ett palestinskt medlemskap i FN samt påskyndar ett erkännande av staten Palestina. Det skriver Stefan Löfven (S), Åsa Romson (MP), Gustav Fridolin (MP) och Jonas Sjöstedt (V) inför dagens utrikespolitiska debatt.

I dag debatteras Sveriges utrikespolitik i riksdagen. I en av de mest aktuella frågorna står den borgerliga regeringen djupt splittrad.

Vi är tydliga – det är hög tid att Sverige erkänner Palestina. I dag har utrikesminister Carl Bildt möjlighet att ge besked om regeringens position.

Konflikten mellan Israel och Palestina är nu inne på sitt åttonde decennium. Gång på gång krossas drömmen om två fria, livskraftiga och demokratiska stater som lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser. Både Israels och Palestinas befolkning har rätt till frihet och ett tryggt liv. Stridigheterna och fattigdomen har drabbat befolkningen hårt. Alla har ett ansvar att avstå från våld och inleda förhandlingar. Israel som den starkaste parten har ett särskilt stort ansvar. Ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem samt ockupationen och blockaden av Gaza måste upphöra för att en varaktig fred ska uppnås.

Den palestinske presidenten Abbas betonade under 2011 att han ville se fredsförhandlingar med Israel. Länge fanns ett palestinskt krav på att bosättningspolitiken skulle upphöra innan förhandlingar kunde inledas. Israel vägrade och godkände i stället fler illegala bosättningar. Så sent som i oktober godkändes 1100 nya bostäder i Gilo som ligger i östra Jerusalem. Det var bara ett i raden av beslut som riskerar att för alltid omöjliggöra en tvåstadslösning och ett fredsavtal.

President Abbas accepterade trots allt förhandlingar om en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser. För detta har den palestinske presidenten starkt stöd i FN:s resolutioner, av EU och av den amerikanske presidenten Barack Obama.

En lösning och ett fredsavtal kommer i slutändan bygga på att alla berörda parter respekterar folkrätten, FN:s resolutioner och rätten till en fredlig samexistens.

Krigen i Gaza och Libanon har visat att militärt våld inte är en lösning. Endast diplomatiska fredsförhandlingar där alla relevanta parter deltar kan leda till en hållbar lösning som både ger fred och säkerhet. Det är därför viktigare än någonsin att det internationella samfundet agerar.

Sverige ska bidra till en öppen dialog och vi ska använda vår röst i FN. I dag är regeringen splittrad och Sveriges röst för fred har tystnat. Sverige ska vara en stark röst för fred, frihet och försoning i Europa och i världen. Demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska utgöra vår utrikespolitik. Dessa hörnstenar har tyvärr hittills vägt lätt när regeringen gör sin bedömning om man ska godkänna Palestinas rätt till sin mark.

Frågan om ett palestinskt medlemskap i FN är aktuell och kommer att avgöras i närtid. Folkrättsligt finns tre huvudsakliga kriterier som ska vara uppfyllda för att ett erkännande ska kunna göras. I stora drag handlar dessa kriterier om att det ska finnas ett territorium, en befolkning och en regering som har kontroll. De två första kriterierna är uppfyllda och trots den långvariga israeliska ockupationen anser nu FN:s koordinator att palestinierna har möjligheter att uppfylla kontrollkriteriet. Dessutom anser internationella valutafonden IMF att den palestinska myndigheten är fullt kapabel att hantera ekonomin som en oberoende stat. Att neka palestinierna stöd för ett erkännande innebär att beslutsrätten om ett fritt Palestina ges till ockupationsmakten, vilket vore ett orimligt förhållningssätt från svensk sida.

Trots att konflikten i Mellanöstern är en av de viktigaste som FN har att hantera, saknar den svenska regeringen ett klart besked om hur Sverige kommer att rösta i FN:s generalförsamling.

Under hösten röstade regeringen dessutom oväntat och som enda nordiskt land nej till ett palestinskt medlemskap i FN-organet Unesco. Av de stater som deltog i omröstningen röstade 107 ja, 52 avstod och endast 14 röstade nej. Sveriges nej sände mycket förvirrande signaler, inte minst i Mellanöstern. Ytterligare ett nej i FN:s generalförsamling skulle skada Sveriges anseende än mer, och minska vår möjlighet att bidra till fred och utveckling i Mellanöstern.

Att som regeringen hänvisa till de avstannade fredsförhandlingarna är i detta läge tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar dessa. Ett erkännande av Palestina och medlemskap i FN är inget alternativ till fredsförhandlingar. Tvärtom kan fredsförhandlingar efter ett erkännande ske mellan två erkända stater.

Regeringens hållning innebär i praktiken att Israel ges beslutsrätt över när Palestina ska bli en fri och självständig stat. Detta är en orimlig politik som inte leder till fred eller trygghet, varken för israeler eller för palestinier. Vi kräver att regeringen klargör att Sverige kommer att rösta för ett medlemskap för Palestina i FN och att den därefter skyndsamt förbereder ett svenskt erkännande av staten Palestina.

STEFAN LÖFVEN (S)

partiledare

ÅSA ROMSON (MP)

språkrör

GUSTAV FRIDOLIN (MP)

språkrör

JONAS SJÖSTEDT (V)

partiledare

URBAN AHLIN (S)

utrikespolitisk talesperson

BODIL CEBALLOS (MP)

utrikespolitisk talesperson

HANS LINDE (V)

utrikespolitisk talesperson

Teologins början i konkret liv

En doktorsavhandling i Danmark år 2010 blev recenserad i danska Kristeligt Dagblad samtidigt med disputationen. Här nedan är den läsvärda recensionen. Att jag fann den berodde på ett sökande för att hjälpa min gode vän Evert Svensson som behöver kristet teologiskt textmaterial för att bättre kunna bemöta det komplex av villoläror som vi kallar kristen sionism. Om du vill bistå Evert i denna angelägna uppgift och har problem med att få kontakt med honom så förmedlar jag gärna kontakten via min mailadress nicholas1946@hotmail.com

Nils Andreasson

Teologien bør begynde i det konkrete liv

Kristeligt Dagblad

http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/379274:Kultur--Teologien-boer-begynde-i-det-konkrete-liv?article_page=1

Hans Vium Mikkelsen | 3. september 2010

Peter Lodbergs doktorafhandling om de kristne palæstinensere er et engageret og selvstændigt værk, der på inspirerende vis kalder på en opfølgning

I dag forsvarer Peter Lodberg sin doktorafhandling i missionsteologi og økumenisk teologi med titlen "Tro og magt i Det Hellige Land" ved Det Teologiske Fakultet i Århus. Formålet med afhandlingen og bogen er at beskrive de kristne palæstinensiske kirkers teologi og praksis med særligt fokus på, hvilken rolle kirkerne har spillet i den demokratiske transformationsproces, som har fundet sted i Israel og Palæstina siden 1967.

Optikken for den nærmere analyse af de aktuelle religiøse og politiske forhold er de palæstinensiske kristnes både teologiske og samfundsmæssige refleksion over forholdene i Israel og Palæstina, hvorfor afhandlingens fokus er de arabiske kristnes situation placeret imellem jødedom og islam. Afhandlingen bliver dermed også, omend (oftest) indirekte, en kritik af den europæiske teologi, som i henhold til den palæstinensiske teologi har stirret sig blind på, at kristendommen er udsprunget af jødedommen, hvorved den kommer til at underkende de arabiske kristnes situation.

Fortsättningen av denna recension kan du läsa via länken ovan!

Nils Andreasson